- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
37

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

Det mangansalt, som visar sig ändamålsenligast, kan helt säkert
levereras åtskilligt billigare än en krona pr kilogram. Man kan således
icke säga, att prisfrågan, ens när det gäller skogen, spelar någon rol,
om manganen skulle i öfrigt visa sig lämplig som katalysator.

Nödbrödets beskaffenhet.

Af John Landin.

Genom den uti norra delen af vårt land och Finland inträffade
missväxten har frågan om nödbröd blifvit i viss mån aktuell. Hos oss torde
man, med afseende på de relativt gynnsamma
kommunikationsförhållandena och visad offervillighet söderifrån, väl kunna hoppas, att ingen
numera skall behöfva tillgripa nödbröd, men i Finland hade förf. under
en resa förlidet år tillfälle erfara, såväl muntligen som genom tidningarna,
att redan på eftersommaren bark började tillgripas såsom tillsats till
rågmjölet till och med i så relativt sydligt belägna socknar som Ristijärvi
och Hyrynsalmi (resp. 5 och 9 mil norrut från den bekanta turistorten
Kaj ana). Nödbröd har för öfrigt i alla tider spelat en större roll i
Finland (det nämnes redan i Kalevala) än i Sverige; man erinre sig t. ex.
Runebergs skildringar från Saarijärvi i Tavastelands obygder äfvensom
»Bonden Paavo och hans hustru». I vissa trakter af Finland (t. ex. i
Pielis-nejden) uppgifves allmogen af vana äfven under goda år blanda
något bark i brödet, då den finner rent rågbröd hafva fadd eller ingen
smak, medan barkbrödet »gifver matlust». Efterföljande framställning
är ock väsentligen baserad på uti Finland erhållna upplysningar samt
sammanställandet af en del kemiska analyser.

Det mest kända nödbrödsämnet, ehuru ej det bästa, är barÄ. Redan
Linné publicerade år 1757 en berättelse öfver de inhemska växter, som
i brist på säd kunna användas till bröd, och undervisning härutinnan
har meddelats i en del af våra folkskolor.

Barken tages helst af unga tallar, den innersta, grönaktiga, närmast
veden belägna delen. Gammal bark »duger ej». Björkbark uppgifves
ock hafva kommit till användning, men endast i »största nödfall». Barken
torkas och söndersmulas samt användes såsom tillsats till rågmjöl,
vanligen i proportionerna 2/3 barkmjöl på l/3 rågmjöl. Brödet tillagas så,
att först rågmjölet sättes till vatten, derpå barkmjölet, hvarefter
gräddning sker. Stundom omnämnes i stället tillsats af finfördelad halm,
agnar etc. För att i den kemiska litteraturen påträffa analyser af dylikt
brod får man gå temligen långt tillbaka i tiden. En hel del återfinnas
sammanförda uti v. Bibras på sin tid mycket bekanta arbete Öfver
»Getreidearten und Brod» (år 1861), hvarur må anföras följande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free