- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
38

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

Kväfvehaltig
Vatten substans Cellulosa Mineralämnen

Svenskt barkbröd.................. 6.80 5.77 17.3 7.17

Halmbröd ........................... 10.10 4.98 23.4 8.83

Bröd af tallbark och råg från

Norra Ångermanland ...... 13.00 4.35 6.20 —

Barkbröd från Elfdalen
(Dalarna) .............................. 12.00 4.53 7.23 —

Påfallande är härvidlag den höga halten cellulosa och mineralämnen
samt den låga halten kväfvehaltig substans. För jemförelse må anföras,
att rågbröd af motsvarande fuktighetshalt plägar innehålla: 9 å 11 X
kväfvehaltig substans, l å 2 X mineralämnen samt från ett par
tiondedels till 2y2 % cellulosa.

Ett annat nödbrödsämne utgöres af fröna af Rumex acetosa.
Härmed beredt bröd finnes (liksom flere slags barkbröd) bl. a. i de finska
samlingarna uti Nordiska muséet. Vanligen tages ±/3 sådana frön mot
2/3 rågmjöl. Vid brödberedningen sättes först rågmjölet till vatten och
lemnas att stå en dag, hvarpå fröet tillfogas och brödet bakas.

Äfven hafva, särskildt i Finland, användts rotknölar eller
underjordiska stamknölar af diverse växter. Bland dessa är först att märka
potatis, som dock ej är att anse såsom nödbrödsämne i ordets strängare
bemärkelse, men hvars odling i Finland mycket främjats just för att
bereda möjligheter till surrogat för säd. En mängd recept existera
derstädes för bakning af potatisbröd. Vanligen tages på l del mjöl 2 å 3
delar potatis, som efter sköljning kokas och stötas till mos samt blandas
med mjölet, hvarpå jäst tillsättes. På liknande sätt hafva äfven rofvor
och kålrötter användts.

Af vilda växter, hvilkas ofta stärkelserika rotknölar nyttjats som
surrogater, må nämnas: gula och hvita näckrosen, Momvassen (Butomus
umbellatus), vilda callan (Calla palustris), vattenJdöfvern (Menyanthes
trifoliata) m. fl.

Näckrosorna hafva stadiga rotstockar med afsevärd stärkelsehalt, men
derjemte ett bitterämne, som före torkningen och förmalningen utdrages
genom kokning med vatten, hvilket åtminstone till större delen skall
låta sig göra. Blomvassen, som är en af våra prydligare vattenväxter
med hög stängel och en rik flock af ljust rödaktiga blommor i toppen,
innehåller i rotstocken mycket stärkelse och saknar bitterämne, hvadan
den anses relativt god. Under åren 1866 — 67 användes den allmänt i
Österbotten och uppgifves äfven i normala fall tjena som födoämne bland
folkstammar i norra Asien. Den vilda callan, som vanligen förekommer
i skogskärr, bär äfven namnet missne, hvilket af några språkforskare
stälts i samband med dess användning under missväxtår. Under
normala tider omtalas dess användning till svinföda. Genom
sammanblandning af callans rotstockar med dylika af den på samma ställen ofta
förekommande, giftiga sprängörten (Cicuta) afled år 1868 i Åbotrakten en
hel torparefamilj. Vattenklöfvern, stundom kallad blacken eller bläckern,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free