- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
39

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

äfvensom på vissa trakter vatten väppling, är äfven känd inom medicinen
på grund af dess (särskildt i bladen förekommande) halt af bitterämnet
menyanthin (C30H46014), som användts såsom »magstärkande» beståndsdel
i beska teer, mot magsyra etc. Denna dess betydelse var dock större
förr än nu. Uti appendix till Palmberg^s »Swenske örte-krantz» (år
1733) afhandlades »vattuväplingens» medicinska nytta på hela 30 sidor.

Men ej blott bland växtrikets högre representanter har man sökt
nödbrödsämnen; äfven kryptogamerna hafva fått lemna materiel härtill.
Härvid är främst att observera de båda lafarterna: renlaf (Cladonia
rangiferina) och islandslaf (Cetraria islandica), båda allmänt
förekommande såväl i Skandinavien som Finland, särskildt i norra trakterna.
Båda äro uti icke oväsentlig grad att anse såsom verkliga näringsmedel
jpå grund af deras höga halt af stärkelse eller stärkelseliknande kolhydrater.
Deras användbarhet i och för bränvinsbränning är känd sedan S.
Sten-berg^s arbete: »Om tillverkning af lafbränvin» (år 1868).

Renlaf ven, hvilken som bekant är de lappska renarnas hufvudföda
och liksom islandslafven äfven funnit användning som nödfallsfoder åt
nötkreatur, visade vid en analys af A. Mutter följande beståndsdelar:
Vatten 9.52 %, kväfvehaltig substans 2.64 %, fett 1.36 %, kolhydrater,
inclusive (13.4 %) cellulosa 85.43 % och mineralämnen 1.05 %.
Islandslafven, som uppgifves förr hafva på Island allmänt användts till
mennisko-föda, då två tunnor söndermalen laf skattades lika med en tunna råg,
håller enligt en af König anförd analys: Vatten 15,96 %, kväfvehaltig
substans 2.19 %, fett 1.41 %, cellulosa 2.91 •’%, öfriga kolhydrater 76.12 %
(hvaraf stärkelse eller lichenin 55.65 • %) och mineralämnen 1.41 %. Den
kväfvehaltiga substansen är sålunda ringa, och beror näringsvärdet på
den höga halten smältbara kolhydrater. Lafven innehåller dock
bitterämne, som före användandet aflägsnas genom f or Vällning längre tid i
vatten eller bättre genom behandling med lut. Islandslaf vens bitterämne
är cetrarin eller cetrarsyra (C18H1608), som äfven funnit medicinsk
användning.

Den från bitterämne i möjligaste mån befriade lafven torkas i ugn
eller medelst solvärme och söndermales till mjöl, som sedan är hållbart
i flere år. Om bröd af lika delar renlaf och råg har det sagts, att »det
kan med nöje ätas åtminstone färskt, ty det är löst och mört samt
brytes lätt i mindre stycken». Någon beska återstår dock alltid. — I
finska samlingar finnes äfven nödbröd beredt af rågmjöl och hvitmossa
(t. ex. 3 volymer hvitmossa mot 2 volymer rågmjöl), som dock alls icke
eger de nu nämda lafvarnas näringsvärde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free