- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
61

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

På radiumstrålarnas intensitet har temperaturen endast ringa
inflytande. De själflysande bariumradiumsalter, som vid upphettning förlora
sin fosforescens, förlora icke därvid sin radioaktivitet. Denna minskas
ej häller ens vid den flytande luftens temperatur.

Becquerelstrålarnas fysiska egenskaper samt deras förhållande i
magnetiska och elektriska fält ha visat, att de ej äro enhetliga, utan en
blandning af negativt laddade strålar, hvilka devieras såsom
katod-strålarna, med andra, som likna Röntgenstrålarna och icke devieras.

Utom Becquerelstrålar utsända vissa radioaktiva ämnen, såsom torium
och radium, en s. k. »emanation». Om denna består af positiva ioner
och kan jämföras med »canalstrålarna», eller om emanationen är ämnets
positivt laddade ånga är icke afgjordt ännu. Säkert är, att emanationen
medför positiva laddningar.

Man har ännu icke kommit till någon säker förklaring öfver
källan till Becquerelstrålarnas energi. Curitfs ursprungliga antagande,
att den radioaktiva atomen endast omvandlar utifrån kommande energi
är icke alldeles förkastligt. Det kunde ju t. ex. tänkas, att omgifningens
värme blir omsatt i dylik energi, i hvilket fall emellertid temperaturen
hos det radioaktiva ämnet nödvändigt måste sjunka. Men emot detta
antagande strider, att hvarken upphettning eller afkylning till den
flytande luftens temperatur har någon inverkan på strålningen. En
tillfredsställande förklaring kunde möjligen härledas ur Heydweillers
intressanta rön, att radioaktiva kroppar med tiden aftaga i vikt. 5 gr.
radioaktiv substans insmältes i ett glasrör, hvars vikt kompenserades med ett
annat dylikt, innehållande glasbitar. De båda rörens vikt jämfördes under
flera veckor med det öfverraskande resultat, att de fem grammen radioaktiv
substans kontinuerligt förlorade ungefär 0.02 mg. i vikt för hvarje dygn.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas Elster’® och Geitel^1)
viktiga rön, att den atmosfäriska Juften genom sin halt af gasjoner
utöfvar samma slags effekt som radioaktiva ämnen. Luften har nämligen
förmågan att hos negativt laddade kroppar framkalla inducerad
radioaktivitet, och antagandet ligger då nära, att vissa kemiska kroppar —•
just de radioaktiva — ha förmågan att upptaga luftens elektroner. Det
bör dock märkas, att radioaktiva kroppar, enligt Elster och Geitel,
bibehålla sin strålnirigsförmåga äfven i lufttomt rum.

Oberoende af de många speciella hypoteser, som uppställts beträffande
källan till de strålande ämnenas energi, torde denna med största
sannolikhet vara att söka hos dessa ämnen själfva2).

J) Physik. Zeit., p. 560 (1901).

2) Se äfven denna tioskrift XII, 13 och 101 (1900).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free