- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
89

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

endast i en mycket förkrympt form. Soda och pottaska tillverkas ej hos
oss. Af syror och salter, som i stor mängd förbrukas inom skilda
industrier, är införseln ännu mycket ansenlig.

Då förhållandet är sådant i fråga om kemiska artiklar, hvilka äro
föremål för en så betydlig förbrukning inom landet, att tillverkningen
af dem skulle kunna sysselsätta en eller till och med flera ansenliga
fabriker, så är det uppenbart att utsikterna för en inhemsk tillverkning
af dessa otaliga smärre kemiska specialitetsartiklar hvilka karakterisera
utlandets kemiska industri, äro föga lysande. Marknaden inom landet
är obetydlig, passande råmaterial saknas esomoftast, och så tillkommer
ännu en svårighet, som för öfrigt gäller om så godt som alla
kemiskt-tekniska produkter, nämligen att dessa äro att anse såsom h alffabrikat,
d. v. s. afsedda att användas vid beredningen af andra, mera förädlade
alster. Detta gör att statsmakterna endast ogärna låta förmå sig att
genom tull-lagstiftningen hjälpa fram en industri, som utan sådant stöd
har svårt att finna fotfäste i landet.

Införandet af en viss kemisk industrigren i vårt land är således
vanligen förenadt med de allra största svårigheter. I de flesta fall
lyckas det ej att anskaffa det nödiga kapitalet, och, när det någon gång
lyckas, är vinsten vanligen ej sådan, att den lockar till nya försök.

Finns det då inga mera betydande kemiskt-tekniska industrigrenar,
som kunna räkna på lika goda eller bättre existensvillkor i Sverige som
i utlandet?

Den kemiska industriens alster äro i regeln oformade halffabrikat,
hvilka för att kunna tillverkas tillräckligt billigt fordra stor tillgång på
billiga råmaterial och kol men däremot kräfva mindre mängd mänsklig
arbetskraft. Våra tillgångar på råmaterial, lämpliga för den kemiska
storindustrien, äro rätt begränsade, och af industriellt bränsle ha vi så
litet, att det viktigaste vi ega, nämligen träkol, ej på långt när ens
räcker till att utveckla vår järnindustri så långt tillgången på passande
malm skulle tillåta.

Dess bättre ställa sig dock utsikterna just i sistnämnda hänseende
förmånligare, än man vågat hoppas. Icke så att förstå, som om vi skulle
kunna vänta att Sverige nu inom egna landamären skulle börja att
frambringa tillräckligt med kol i stället för de stenkol, landet hittills i
alltjämt stegrade kvantiteter nödgats köpa från England. Vi våga
kanske ej heller sätta alltför stort hopp till de allvarliga bemödanden som
nu ännu en gång göras att tillgodogöra sig de ofantliga mängder energi,
som finnas bundna och begrafna i våra torfmossar. Hvem vet dock!
Kanske äro dessa vidsträckta, ogästvänliga och för landets odling så
hindersamma mossmarker bestämda att inom en nära framtid åtminstone
lämna oss en riklig ersättning för den till bränsle afsedda skog, som
snart kommer att tryta, om odlarens och skogshuggarens yxa skall gå
fram som hittillsdags.

Af ändå större betydelse, åtminstone för den kemiska
storindustrien och dess utsikter inom vårt land, är dock att man lärt sig att
med elektricitetens tillhjälp göra den lefvande energien i våra vattenfall
användbar för genomförandet af en del viktiga kemiskttekniska pro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free