- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
100

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

tioner uppställas. — Andra fenomen vid metallers upplösning kunna
äfven förklaras enligt teorien om lokalelement: rena metaller lösas ytterst
långsamt; det olika inflytandet af främmande metallers inblandning står
i rätt god öfverensstämmelse med nyare försök angående den spänning,
som behöfves vid utfällning af vätgas på olika metaller; den ringa tern
peraturkoefficienten för metallers upplösningshastighet är i öfvensstämmelse
därmed, att så väl elektrolyten ledningsförmåga som de galvaniska
elementens elektromotoriska kraft visa ringa temperaturkoefficient; mellan
upplösningshastighet och vätskans ledningsförmåga finnes ett utprägladt
samband; den s. k. induktionstiden beror på, att lokalelementen i början
äro svagt utbildade; en hel del metaller lösa sig i salpetersyra, som ej
lösa sig i andra syror, beroende på salpetersyrans depolariserande inverkan.
Det påpekades, att här ett katalytiskt fenomen, inverkan af inblandade
metaller på upplösningshastigheten, var till fullo förklaradt och kunde
kvantitativt beräknas.

Fil. lic. K. Holmberg började ett föredrag, som afslutades vid nästa
sammanträde.

Sammanträdet den 7 April 1903.

Fil. lic. K. Holmberg redogjorde for sina undersökningar om det
fysikaliskt-kemiska förhållandet hos salter af lantan, cer och torium. Den
elektrolytiska sönderdelningsspänningen var undersökt för klorider af dessa
metaller i anslutning till Glaseras försöksanordningar och visade äfven
vid blandningar af de olika metallkloriderna ett skarpt särskiljande af
de positiva komponenterna. — Bestämning af den elektrolytiska
ledningsförmågan, som utgjorde förutsättning för de följande bestämningarna af
hydrolysen, var utförd för klorider och sulfat enligt Kohlrauscfts metod.
— Hydrolysen hade bestämts efter en ny metod, grundad på teorien för
koncentrationselement, i det föredraganden bestämt den elektromotoriska
kraften hos ett dylikt, sammansatt af lösningar af metallklorider och af
klorväte (resp. sulfatet och svafvelsyra) i beröring med hvarandra. Hydro-

C
lysen bestämmes då enligt formeln E = RTJog– + S, där E är ele-

^i

mentets funna elektromotoriska kraft, C2 antalet H-ioner i saltsyran, C,
det sökta antalet H-ioner i saltets lösning, och S är den elektromotoriska
kraft, som vid skiljeytan uppkommer i följd af saltets och saltsyrans
beröring. För beräknande af S måste föredraganden först deducera fram
en formel; sådana af Nernst för beröringen af olika koncentrerade
lösningar af samma förening, af Planck för lösningar, där de uppträdande
ionerna hade samma valens, räckte här ej till; föredraganden genomgick
den vidlyftiga matematiska deduktion, hvarur framgick en generalisation
af Planetts formel, så att den elektromotoriska kraften mellan hvilka
ioniserbara föreningar som helst kan beräknas. — Vid bestämning af stora
hydrolyser inträder en komplikation, i det hydrolysen först måste
approximativt bestämmas, emedan vid beräkning af S den stora mängden H-ioner
i saltets lösning måste tagas i betraktande. Ur den meddelade tabellen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free