Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
men dessa modifikationer gifva vid acetylering ett och samma
tetraacetyl-derivat. Liknande förhållanden synas föreligga i fråga om det nyss
omtalade breinet. — Af de fyra hydroxylgmpperna i lariciresinol äro
två af fenolartad, två af alkoholartad karaktär.
I det bekanta, bland annat som läkemedel använda guajakhartset,
finnes en med lariciresinol besläktad, kristalliserande kropp, kallad
guajakhartssyra, hvilken under de senare åren undersökts af Döbner &
Lucker samt Herzig & Scliiff. Enligt de senare motsvarar den formeln
, °ch är sålunda’ oaktadt namnet, icke någon egentlig
hartssyra utan en resinol. Guajakhartssyrans nära sammanhang med
lariciresinol framgår däraf, att bägge vid torrdestillering gifva guajakol
och pyroguajacin, hvilken enligt Bamberger & Vischner motsvarar
ÖP TT
formeln C12H10 ^TT 3. Det är särdeles anmärknings vardt och intressant,
att två växter, hörande till så vidt skilda familjer som lärkträdet (fam.
Abietacese) och guajakträdet (fam. Zygophyllacese, besläktad med Rutacese)
kunna gifva med hvarandra så närbesläktade produkter som lariciresinol
och guajakh artssyra.
Af öfriga resinoler må nämnas benzoresinol, C16H2602, i benzoe, och
den därmed isomera storeresinol i storax.
II. Resinolsyror eller hartssyror.
De af barrträd, sådana som Pinus Pinaster Söl., P. Toeda L.,
P. australis Mich. m. n., erhållna, välbekanta hartserna och balsamerna :
kolofonium, galipot, resina pini flå va, vanlig terpentin etc., utgöras till
väsentlig del af hartssyror. En del af dessa äro kristalliserbara och
motsvara formeln C20H3002. Sedan rätt lång tid tillbaka har man af
sådana kristalliserande hartssyror urskilt två hufvudarter: abietinsyra,
som fås af vanligt, s. k. amerikanskt kolofonium, samt pimarsyra1) af
fransk terpentin och dess produkter galipot och franskt kolofonium.
Någon säker åtskillnad dem emellan kände man dock knappast, innan
det vid närmare undersökning visade sig, att den s. k. pimarsyran var
en blandning af åtminstone tre olika syror. Af dessa torde tvänne,
dextro- och lävopimarsyra fortfarande böra betecknas som pimarsyror,
medan den tredje troligen icke är någonting annat än abietinsyra, kanske
dock åtföljd af ännu en eller annan hartssyra.
Lättast igenkännas pimarsyrorna på sitt förhållande till ammoniak.
Medan abietinsyran med varm, utspädd ammoniak ger en lösning, som
vid afsvalning stelnar till ett klart, genomskinligt gelé, ger en dylik
lösning af de bägge pimarsyrorna2) däremot en gröt af nålformiga, böj-
*) Namnet bildadt af förstafvelserna i Pinus maritima, ett annat namn på den
i södra Frankrike ytterst vanliga strandtallen, P. Pinaster. Laurent var den förste,
som (1840) visade, att terpentin af detta barrträd innehåller en annan hartssyra
än abietinsyra.
2) Dextropim ar syran löses blott trögt i varm ammoniak, lättare om något
alkohol tillsättes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
