- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
104

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

liga kristaller. Dessutom utmärkas pimarsyrorna däraf, att deras natrium
-salter äro svårlösliga i kallt vatten och bilda vackert pärlglänsande*
massor af tunna kristallblad. — Vi vilja nu i korthet beskrifva dessa
tre viktiga hartssyror.

Dextropimarsyran, hvilken är en af de ytterst få egentliga
hartssyror, som hittills framställts i obestridligen rent tillstånd, har
skarp-och konstant smältpunkt, vid 210—211°, och är, som namnet säger,
optiskt högervridande ([a]D = + 72.5°). Ur lösningar i alkohol, eter etc.
erhålles den lätt i stora, vackra kristaller, hvilka hålla sig oförändrade
i luften. Den är ej mycket lättlöslig i alkohol : l + 26.3 (i alkohol å
98 vol.-X> vid 15°). Förutom nyssnämnda natrium- och
ammonium-salter bildar syran, i olikhet med många andra hartssyror, åtskilliga väl
kristalliserande och normalt sammansatta salter, såväl som kristalliserande;
eterarter, klorid och amid.

Lävopimarsyra liknar mycket dextropimarsyra, men har lägre
smältpunkt (omkring 150°), löses lättare i alkohol (l -f- 10.8) samt vrider det
polariserade ljuset nästan fyra gånger så starkt åt vänster ([«]D — — 272°),..
som dextropimarsyran åt höger. Den kristalliserar i rent tillstånd ändå
lättare än dextropimarsyran, men någon säker metod att skilja
densamma från sistnämnda syra är ännu icke känd.

Dextropimarsyra är påvisad i galipot, i franskt kolofonium och i
svensk tallkåda1). Lävopimarsyra endast i galipot, men antagligen finnes
den äfven i de två andra hartserna.

Äbietinsyran är säkerligen isomer med pimarsyrorna (den af Mach
föreslagna formeln C19H2802 är troligen oriktig) och är den i
barrträds-hartserna vanligaste och i största mängd förekommande hartssyran. Fås
lätt ur vanligt kolofonium genom dess digerering en längre tid med
klorvätehaltig, utspädd alkohol och återstodens omkristallisering ur ungefär
85-procentig alkohol eller träsprit. Den förekommer äfven i franskt
kolofonium1).

Äbietinsyran kristalliserar desto bättre, ju renare den är, och
kristallerna visa följande karakteristiska former:

(Den uppåt vända vinkeln är rät). Härigenom skiljes abietinsyran, om
den är ren, ganska lätt från pimarsyrorna, hvilka bilda rektangulära
blad eller prismer.

Ehuru ett betydligt antal kemister sysselsatt sig med abietinsyranr
torde man dock kunna påstå, att den ännu ej blifvit framställd i rent
tillstånd. Dess smältpunkt är tämligen obestämd, och syran ger blott
med svårighet kristalliserande salter, hvilka ofta äro af abnorm
sammansättning. Några andra kristalliserande derivat än salter har man ej
lyckats framställa.

Enligt ännu ej publicerade undersökningar af förf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free