- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
105

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

Abietinsyran är vänster vridande, men angående vridningens storlek
äro uppgifterna växlande. Haller fann [«]D = —53°, Mach —56 å —67°,
och själf har förf. framställt abietinsyra af —100 a —109°.

Det torde vara berättigadt att antaga, att all hittills undersökt
abietinsyra varit en blandning af flere ej blott isomera utan ock isomorf a
syror. Det senare antydes af hittills utförda kristallmätningar och kan
i sin mån förklara de betydande svårigheterna vid de ifrågavarande
syrornas isolering från hvarandra.

I luften oxideras abietinsyran långsamt och färgas gul, ett
förhållande, som erinrar om en del omättade syror, t. ex. linoljsyran. Vanligt
koiofonium innehåller enligt Fahrion flere på detta sätt uppkomna
oxidationsprodukter af abietinsyran.

De nu afhandlade hartssyrorna, abietinsyran och pimarsyrorna, äro
förmodligen att betrakta som diterpenderivat, ty de gifva vid
behandling med jodväte flytande kolväten C20H32 eller C.20H34, som synas vara
diterpener eller hydrurer däraf.

I sandarakhartset har engelsmannen Henri) påträffat en
kristalliserande syra, som han benämner inaktiv pimarsyra. Den bildar platta
prismer och smälter vid 171° samt ger i nålar kristalliserande
kalium-och natriumsalter. I hvad mån den förtjänar namn af pimarsyra, är
väl ovisst, men den är i alla händelser isomer och besläktad med
abietin-och pimarsyrorna, hvilket är af intresse, då äfven sandarakhartsets
moderväxter, Callitris qvadrivalvis och C. veruccosa, höra till barrträdens
ordning, om än till en annan familj bland dessa, än våra granar och
tallar, nämligen Cupressacece, dit äfven enbusken och cypressen höra.

Den officinella kopaivabalsamen, som fås ur Copaifera-stfter
(familjen Csesalpiniacése) visar rätt stor kemisk öfverensstämmelse med
barrträds balsam erna. Flere med abietin- och pimarsyrorna besläktade harts
syror hafva framställts därur, men blott den i maracaibo- och i afrikansk
kopaivabalsam förekommande illur insy rån1) är närmare undersökt, af
finnen Keto.

Itturinsyran, C20H2803, bildar stora kristaller och har skarp
smältpunkt, 128—129°. Den är vänster vridande ([a]D = — 54.9°). Efter
formeln skulle syran möjligen kunna uppfattas som en oxiabietinsyra,
hvarvid det dock ännu är ovisst, i hvilken form den tredje syreatomen
är bunden. I alla händelser är syran omättad: »jodtalet» är bestämdt
till 160, hvilket motsvarar två etylenbindningar. Af illyrinsyran har
framställts kristalliserande, normalt sammansatta barium- och blysalter
samt kristalliserande, surt natriumsalt. I likhet med abietin- och
pimarsyrorna eterifieras syran icke vid behandling med alkohol och klorväte.
I motsats till nämnda syror reducerar illurinsyran alkalisk silfverlösning.

Äfven i elemihartset förekommer, till en mängd af omkring 6 %,
en hartssyra, elemisyra, hvilken bildar stora kristaller och ger flere
kristalliserande salter. Den är dock säkerligen ännu ej framställd i rent
tillstånd, och äfven dess kemiska formel är osäker; möjligen skulle den

*) Möjligen identisk härmed är den af Fehling ur parabalsam (en art
kopaivabalsam) framställda »oxikopaivasyran».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free