- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
123

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Cavendish, att luftens kväfve vid inverkan af elektriska gnistor förenar
sig med syret och att salpetersyra uppstår som reaktionens slutprodukt.
Bland sedermera upptäckta reaktionsförlopp, vid hvilka fritt kväfve
bindes, må erinras om följande:

Förbränning af vätgas eller knallgas i en blandad atmosfär af kväfve
och syre.

Inverkan af upphettad platinasvamp på en blandning af sistnämnda
bägge gaser.

Inverkan af kväfve på en glödande blandning af kol och alkalikarboriat.

Acetylens förening rned kväfve till cyan väte under elektriska
strömmens medverkan.

Bildning af nitrider genom inverkan af kväfve på vissa metaller
(Li, Mg, Ca m. fl.) och metalloider (B, Si) under mer eller mindre stark
upphettning o. s. v.

En af dessa reaktioner hade Marguerite och Sourdeval samt längre
fram Ludw. Mond och Solvay sökt praktiskt tillgodogöra, i det de vid
mycket hög temperatur ledde kväfgas öfver en blandning af kol och baryt
i akt och mening att sålunda framställa cyan- och ammoniumföreningar —
försök som likväl ur teknisk synpunkt strandade.

Först i och med utvecklingen af de moderna elektriska
kraftmaskinerna kan man säga, att kväfveproblemet tagit ett afgjordt steg ernot
sin lösning. Man har härvid sökt närma sig målet på två olika vägar:
a) kväfvets direkta oxidation; b) kväfvets förening med metallkarbider
till cyanderivat.

För luftkväfvets syrsättning till salpetersyrlighet och salpetersyra
hafva dels Siemens, dels Bradley och Lovejoy, andra att förtiga,
konstruerat apparater, hvilkas verksamhet beror därpå, att en luftström
utsättes för starka elektriska urladdningar och de därvid bildade
oxidationsprodukterna upptagas i lämpliga absorptionsmedel. Bradley*s och Lovejoy^s
metod tillämpas i Amerika af Atmospheric Products Co. under
tillgodogörande af vattenkraft från Niagarafallen. Genom att oupphörligt afbryta
och ånyo sluta en ström om 10,000 volt alstras emellan flera par af
platinaelektroder intermittenta ljusbågar. Apparaten innehåller 23 serier
af elektroder till ett antal af 12 i hvarje serie, af hvilka 6 äro
fastsittande, medan de andra 6 med tillhjälp af en elektromotor rotera kring
en lodrät axel, som gör 500 hvarf i minuten. Vid hvarje fast kontakt
uppstå sålunda 6 x 500 = 3,000 ljusbågar i minuten eller inalles
138 X 3,000 = 414,000. Apparaten omgifves af en trumma, genom
hvilken en exhaustor suger öfver 300 liter luft i minuten. Vid riktig
försöksanordning skall luften vid utträdet ur trumman innehålla 2l/2
volymprocent kväfvedioxid, som i ett absorptionstorn med tillhjälp af
vatten öfverföres till salpetersyra och salpetersyrlighet. Utbytet är icke
synnerligen stort: för att erhålla l kg. salpetersyra åtgå öfver 15
hästkrafttimmar. — Tyska experimentatorer hafva (vid laboratorieförsök)
erhållit större halt af kväfoxider; så uppge Muthmann och Höfer 3.6
och v. Lepel 6.0 vol. %.

I hvarje fall torde denna metod ännu kunna sägas befinna sig på
försöksstadiet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free