- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
124

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

Försöken att med elektricitetens hjälp i stor skala fixera luftkväfvet
i form af cyanföreningar datera sig från karbidindustriens uppkomst
1894. Redan Moissan anställde experiment i denna riktning, som dock
utföllo negativt. Frank och Caro började 1895 utreda de omständigheter,
under hvilka kväfvet bindes af alkalimetallernas och de alkaliska
jordartmetallernas karbider, företrädesvis barium- och kalciumkarbid. Frank
trädde sedermera i förbindelse ined firman Siemens & Halske,, som ställde
sina stora vetenskapliga och tekniska resurser till hans förfogande och
bildade ett särskildt bolag, »Cyanid-Gesellschaft», med hufvudsaklig
uppgift att fullfölja de påbörjade försöken på detta område. Det var de
slutliga resultaten af dessa försök, som utgjorde föremålet för d:r Franki
intressanta framställning på Berlin er kongressen.

Gäller det särskildt framställning af cyanider, har bariumkarbid
visat sig som det lämpligaste utgångsmaterialet. Till denna adderar sig
nämligen kväfvet vid tillräckligt hög temperatur nära nog glatt enligt skemat:

BaC2 + N2 - Ba(CN)2

och den så erhållna bariumcyaniden låter enligt bekanta metoder lätt
öfverföra sig till blodlutsalt, cyankalium o. s. v.

Kalcium karbid förhåller sig anmärkningsvärdt nog på ett annat sätt:
den absorberar visserligen — under liknande betingelser som
barium-karbiden — med begärlighet kväfve, men cyankalcium erhålles därvid
endast i högst ringa mängd. Detta beror, såsom en noggrannare
undersökning af reaktionsprodukten gifvit vid handen, därpå att hälften af
kolet afskiljes under bildande af kalciumcyanamid:

CaC2 + 2N - CN2Ca + C.

Operationen utföres så, att atmosfärisk luft genom ledning öfver glödande
koppar befrias från större delen af sin syrehalt och därefter inpressas i
smält kalciumkarbid. Det är härvid emellertid icke nödvändigt att
använda färdigberedd karbid, utan man kan med samma fördel utgå från
råämnena till denna, d. v. s. kol och kalk. Den erhållna råprodukten
bildar en svart substans af en obehaglig, om använd gasreningsmassa
eller oren acetylen erinrande lukt. Kväfvehalten varierar emellan 14
och 22 %. Den rena kalciumcyanamiden åter bildar hvita, i vatten
lösliga1) kristaller med 35 % kväfve. Behandlad med syror uppgifves den
öfvergå till dicyandiamid. Vid inverkan af öfverupphettad vattenånga
öfverföres den glatt till ammoniak:

CN2Ca + 3H20 = CaC03 + 2NH3
eller

CN2H2 + 3H20 = (NH4)2CO3.

Genom denna reaktion är således möjligheten gifven att ur den
atmosfäriska luften framställa obegränsade kvantiteter ammoniak oberoende
af lysgas- och koksindustrien.

Det vill emellertid synas, som om kalciumcyanamidens öfverförande
till ammoniumsalter skulle — åtminstone för jordbruksändamål — vara
öfverflödigt. Att döma af anställda försök bör nämligen den råa kal-

1) Vid behandling ined vatten öfvergår det dimetalliska saltet till
monometal-liskt, (CNaH)2Ca, under afskiljande af kalciumhydrat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free