Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Med undantag för benkols vattnet fick allt aflopps vatten, blandadt
med kalkmjölk till en myckenhet, som uppgafs mot&vara 7 å 10 ton
brännd kalk pr dygn, rinna först till mindre träklädda bassänger sedan
till större slambasänger, från hvilka vattnet afleddes till bäcken.
Ben-kolsvattnet uppsamlades i egna bassänger utan aflopp och genomträngde
marken, så att det på denna väg kom ut i bäcken. För att bedöma
vattnets halt af organiska föroreningar glödgades torkåterstoden, och
glödgningsförlusten togs som ett relativt mått på organiska ämnen i
vattnet. Det befanns då, att de organiska ämnena representerades genom
följande relativa tal, utöfver bäckvattnets egna:
i tvättvattnet för betorna .............................. 1.8
» diffusionsvattnet.......................................... 0.9
» sackaratluten ............................................. 4.8
Genom den stora kalktillsatsen kom fabriksvattnet att tillföra bäcken
så mycket kalk, att bäckens stränder till och med långt nedanför fabriken
voro hvita af karbonat. En följd af den stora mängden organiska
ämnen i fabriksvattnet var, att syrehalten i bäckvattnet äfven långt
nedanför fabriken var mycket syrefattigt, till stort förfång för möjligen
förekommande fisk. På sådana ställen, där bäcken utbredde sig till
kärrmarker, förmärktes en obehaglig om förruttnelse erinrande lukt,
och där frodades i riklig mängd s. k. sockeralger. Af de gjorda
undersökningarna framgick, att enbart genom kalktillsats fabriks vattnet ej
kunde renas så, att det utan olägenhet kunde utsläppas i bäcken.
För att se, huru fabriksvattnet renades i Tyskland, där man länge
arbetat på lösningen af föreliggande problem, besökte föredraganden under
november förra året några tyska betsockerfabriker. Ehuru de lokala
förhållandena medförde vissa olikheter i detaljerna, gick man dock i det
väsentliga tillväga på följande sätt. Sväm- och tvättvattnet från betorna
leddes, efter att hafva befriats från blad och betsvansar, till en större
bassäng för afsättning af jord och sand och togs sedan åter in i bett vatten,
alltså i ständig cirkulation. Härunder blef vattnet något vätesvaflehaltigt,
hvilket dock kunde förekommas genom en ringa kalktillsats. Öfriga delar
af fabriksvattnet fördes först till jäsningsbassänger, där de organiska
ämnena kommo i skummande jäsning, samt efter slutad jäsning till stora,
om så behöfdes, dränerade irrigationsfält, hvilka äro af största betydelse
för vattnets rening, då vid passagen genom en lucker jordskorpa de
kväfvehaltiga ämnena sönderdelas och en oxidation i någon mån inträder.
Det från irrigationsfälten afrinnande vattnet blef på sina ställen pumpadt
upp på en luftningsterrass, hvarest det i tunnt lager och under stark
rörelse utsattes för luftens inverkan. Äfven förekom dubbel irrigation.
Med afseende på tillämpningen af dessa principer vid Hasslarpsfabriken
voro förhållandena vid denna mera invecklade i så måtto, att man här
hade dels en ursockringsanstalt, dels ett raffinaderi med benkol, som
skulle tvättas; vattnet kom således att blifva mera förorenadt än vid de
besökta tyska fabrikerna, men reningsanordningarna måste dock blifva
tämligen enahanda med de tyska. På renadt vatten borde följande
fordringar ställas:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
