Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Sockerförbrukningen anföres rätt ofta såsom en mätare på ett folks
välstånd, och på utställningen fick man genom sockertoppar af olika
storlek en lefvande föreställning om, huru mycket socker en svensk förtär
om året, och detta utgör omkring 20 kg., en dansk äter 30, en schweitzare
26, en engelsman och amerikan omkring 35 kg.
Det återstår ännu att nämna några ord om en nyhet vid denna
utställning; på förslag af professor A. W. Cronquist beslöt juryn att
utdela 3 pris till sådana utställare, som anordnat sin utställning på
ett både estetiskt och för åskådarne instruktivt sätt. Vi taga t. ex.
sockerfabrikernas kollektivutställning. För den, som hade tid och
intresse för saken, erbjöd denna ett utmärkt tillfälle att studera vår
betsockerindustri både statistiskt och delvis äfven industriellt. En sådan
utställning borde enligt mitt förmenande haft ett utställningspris. En
utställning däremot, som var mycket intressant, men ej anordnad så, att
den gaf en valuta, motsvarande innehållet, var Sulitelmabolagets af
kopparmalmer och koppar. Dels hade den nämligen ej fått en riktigt
lämplig plats, dels saknades allt statistiskt material.
En annan egendomlighet var i Helsingborg liksom i Gefle, att
pris-domarne skulle vid prissättningen tillse, att ej mer än 7/10 af utställarne
inom en grupp blefve föreslagna till pris, att till de 3 högsta prisen,
brons-, silfver- och guldmedalj ej föresloges mer än 4/10 samt till
guldmedalj ej mer än Yio- Detta låter ju rätt förståndigt, men för
jurymännen är en sådan föreskrift särdeles obehaglig, och man hade i
Helsingborg infört en förbättring, så till vida som jurygruppen ägde att,
därest så befunnes nödigt, hos centralstyrelsen hemställa om ändring i
dessa föreskrifter. Den, som sett några utställningar, vet väl, att de flesta
utställare äro gamla bekanta, som alla komma till utställningarna i hopp
att öka antalet af sina förut förvärfvade #wMmedaljer. Om, såsom i
Helsingborg verkligen var fallet, en mängd af l:sta klassens utställare
infinner sig, huru skola då jurymännen bära sig åt? Det är dock en
förhatlig utväg att kasta lott orn guldmedaljerna; och vill man verkligen
hålla på de 10 procenten, så synes mig knappt annat vara möjligt, än
att de gamla fabrikerna, som redan äro höljda af guld och ära, visa en
sådan moderation, att de ställa sig själfva utom täflan, hvilket ju i
allmänhetens ögon är för mer än guldmedalj, och de gå då ej andra
uppåtsträfvande firmor i vägen vid jakten efter guldmedaljen. Efter
prisutdelningen voro ju en mängd fabrikanter ytterst förbittrade öfver, att
de ej erhållit den guldmedalj, som de säkert väntat, och som de eröfrat
vid flera föregående utställningar. De ångra naturligtvis nu, att de ej
ställde sig utom täflan och skylla på jurymännen för sitt missöde, men
dessa rå ej därför, utan det är den betänkliga föreskriften i
utställningsreglementet, hvilken dock i Helsingborg blifvit betydligt mildrad.
Till slut vill jag blott tillägga, att utställningarna under senare tiden,
enligt mitt förmenande, återkommit för ofta. De blifva därigenom allt
för schablonmässiga, och mycket nytt kan naturligtvis ej hinna
framkomma på ett par år; öfverhufvud har jag fått den uppfattningen, att vår
industri varit temligen fåtaligt representerad både i Gefle och Helsingborg,
men det, som varit utställdt, har till största delen varit godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
