Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Den fysikaliska kemiens användning inom
serum-terapien.
Af Svante Arrhenius.
Djurkroppen besitter en märkvärdig förmåga att förstöra främmande
ämnen, som inträngt i densamma. Ofta äro dessa främmande ämnen
skadliga och kallas toxiner eller gifter, i hvilket fall förstöringen
vanligen äger rum genom bildning af antitoxiner eller motgifter. Sådana
motgifter produceras emellertid af djurkroppen endast mot gifter af
organiskt ursprung, som verka i ytterst minimala doser, mindre än
giftdoserna af alkaloiderna — man har exempelvis förgäfves sökt att
genom morfininsprutningar vinna ett »antimorfm». Men äfven
oskadliga ämnen, såsom ägghvita, röda blodkroppar af främmande djur,
sper-matozoer o. s. v. förorsaka vid insprutning i djurkroppen bildningen af
s. k. antikroppar — i dessa fall präcipitin, hämolysin och
antisperma-tozoin — hvilka finnas i djurets blod. Den ur detta afskilda
blodvätskan — det s. k. serumet — förstör i tillräcklig dos ämnen af likartad
beskaffenhet, som de i kroppen införda, de utfälla ägghvitan och
upplösa röda blodkroppar eller spermatozoer. Ej så sällan innehåller serum
normalt små mängder af dylika antikroppar, så t. ex. innehåller
normalt hästblodsserum motlöpe, difteriserum etc.
Dessa antikroppar äro icke organiserade, och detsamma gäller äfven
för en stor del af de främmande ämnen, hvilka de förstöra. Det var
därför sannolikt, att en kemisk inverkan äger rum mellan dessa båda,
hvarigenom de senares verkan nedsattes eller aflägsnas. Eedan tidigt
gjorde sig den åsikten gällande, att ett slags neutralisation äger rum
ungefär så som mellan en syra och en bas.
Bäst kunna dessa förhållanden studeras hos de så kallade lysinerna,
gifter, som förmå att förstöra röda blodkroppar, så att dessas färgämne
tränger ut i den omgifvande vätskan. Försöken anställas så, att man
tager en bestämd mängd röda blodkroppar, som fås ur blod genom
af-centrifugering, och uppslammar dessa i en gifven mängd fysiologisk
koksaltlösning (0.8 %) samt tillsätter en viss mängd gift och motgift. De
röda blodkropparna lösas då till en viss grad, som är beroende på, hur
mycket fritt gift som finnes närvarande pr kbcm. Graden af hämolys
mätes kolorimetriskt. Man kan på detta sätt ganska noga uppmäta
giftigheten af en blandning hvilken som hälst af gift och motgift.
Det teoretiskt taget enklaste af sådana fall är det, då ammoniak
användes såsom lysin och borsyra såsom antilysin. Vid tillsats af l mol.
H303B till l mol. H3N nedsattes den senares hämolytiska förmåga till
hälften, efter tillsats af 2 mol. H3O3B till l mol. H3N har denna
neutraliserats till 2/3, vid tillsats af n mol. HS03B till l mol. H3N sker neu-
tralisationen till ––—, delar.
n + 1’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
