- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
153

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

motgift antiricin förhålla sig, äfvenså löpet och dess motkropp, motlöpe,
som normalt finnes i hästserum.

Den förra af dessa kroppar hör till de s. k. hämagglutininerna, den
senare till de s. k. präcipitinerna. De förstnämnda åstadkomma, att
blodkroppar agglutineras, d. v. s. flocka sig tillsammans och falla till
bottnen — blodet säges då »lefra» sig — de senare präcipitera, d. v. s.
utfälla ägghvitekroppar, så t. ex. utfäller löpe ur mjölk det däri befintliga
kaseinet — mjölken säges då »ysta» sig.

I alla dessa fall äger en mer eller mindre svag bindning af den
ifrågavarande kroppen och dess motkropp rum, hvarvid likväl på grund
af dissociationslagarna alltid en del af de reagerande kropparne förefinnes
i fritt tillstånd i kemisk jämvikt med föreningsprodukten.

Något annat synes förhållandet vara med de så kallade
bakterio-agglutininema. Dessa kroppar fås genom injektion af bakterier,
uppslammade i fysiologisk koksaltlösning, uti försöksdjurens blodbana. Så
t. ex. erhålles tyfusagglutinin genom insprutning af tyfusbaciller i ådrorna
på en häst, get eller kanin (eller annat lämpligt djur).

Blodserumet från dessa djur förmår att ur uppslamningar af
tyfusbaciller agglutinera dessa till hvarandra, hvarefter de orörliga falla till
bottnen. (En del salt fordras också, för att effekten skall inträda.)
Fenomenet påminner mycket om sedimentation af uppslammade ämnen genom
tillsats af salter.

Agglutininmängden i ett serum uppskattas efter den utspädning,
serumet tål vid, innan det mister sin egenskap att åstadkomma tydlig
agglutination. Så säges exempelvis halten vara 45,000, om en
utspädning med 44,999 delar fysiologisk koksaltlösning ännu förmå ge tydlig
agglutination, medan exempelvis en spädning med 50,000 delar
saltlösning endast ger spår af agglutination.

Agglutininerna absorberas delvis af bakterierna. Om man till en
gifven mängd tyfusbakterier sätter en bestämd mängd agglutinin, och,
sedan bakterierna satt sig till bottnen, tar ett prof af den ofvanstående
vätskan, så visar det sig, att dennas halt af agglutinin i hög grad
minskats. Eiseriberg och Volk ha i en stor mängd fall bestämt den
absorberade agglutininmängden (x) och den fri blifna (y), hvilka tillsammans
utgöra den tillsatta agglutininmängden (x -f y = a).

Förhållandena vid dylika försök framgå bäst af nedanstående tabell
angående kolerabacillers absorption af agglutinin ur hästserum.
Bacillmängden var konstant. Totalmängden vätska var 30 kbcm. I den
starkaste koncentrationen fick oblandadt agglutininserum verka på
bacillerna; i de öfriga fallen var serumet spädt med lämpliga mängder
koksaltlösning.

a x obs. x ber.
2 2 1.97

20 20 19.1
40 38 37.2
67 60 59.7

a x obs. x ber.

200 120 173

2,000 1,300 1,380

11,000 6,500 5,740

20,000 10,000 9,250

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free