- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
157

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

På andra ställen använder man sprit- och frew^m-brännare. Så är
t. ex. fallet på försöksstationen i Rostock, som ligger omkring l/±
timmes väg utanför staden och gasverkets område. I ekonomiskt afseende
blir detta i Tyskland ungefär lika billigt som lysgasen är i staden, då
ju spriten i detta land erhålles för 15—20 pf. per liter. Men här hos
oss blir användning af sprit på grund af det minst 2 gånger högre
priset åtminstone for närvarande alldeles oekonomiskt. Därtill kommer,
att man med de vanliga spritlamporna ej kan erhålla så stark hetta
som vid många tillfällen. är behöfligt; man tager i dessa fall sin
tillflykt till benzinlampor, som emellertid hafva olägenheten ätt lukta illa,
samt att brinna under ganska starkt oväsen. Oafsedt den ekonomiska
synpunkten ha spritlamporna mot sig en viss obekvämhet: de måste
ofta påfyllas och därför jämt passas samt bli lätt för varma och springa
då sönder — om de, som vanligen är fallet, göras af glas. För att i
någon mån afhjälpa detta beläggas de ofvan med asbestskifvor.

Att anlägga ett särskildt gasverk, antingen för vanlig lysgas — med
stenkol såsom råmaterial eller med paraffin — drager mycket stor
anläggningskostnad — i Pommritz har man ett dylikt, som kostat 12,000
mk — och vidare fordrar gasens fabrikation trägen skötsel.
Paraffingasen kostar sålunda för närvarande omkring 24 pf. pr kbm., alltså
omkring dubbelt mot lysgas.

Acetylengas, som numera till billigt pris erhålles af karbid, lämpar
sig som bekant mycket väl just till belysning af enskilda liksom
offentliga ställen. Såsom bränslegas på laboratorier passar den — på grund
af sin relativt höga kolhalt — däremot alls icke. Trots jag erhållit
motsatta uppgifter af fabrikanter, har jag icke sett någon brännare, som
lämpar sig för denna gas och för laboratoriebehof; jag har icke heller
någonstädes funnit, att man vågat försöka anlägga acetylen gas verk för
det ifrågavarande ändamålet.

Sedan »gasolin» och andra lättare paraffinkolväten nu under flera
år funnits i handeln till ett relativt billigt pris, hafva gasverk, som
frambringa gasolingas (d. v. s. luft, karburerad med omkring 1/5 af sin
vikt kolväten) kommit i bruk. Denna gasblandning är icke i och för
sig explosiv, icke mer antändlig än vanlig lysgas samt brinner i en
argand- eller auerbrännare med lysande låga af ganska stor lyskraft
och har i Bunseris eller analoga brännare en icke sotande låga af ganska
stor värmeeffekt, dock i regeln icke mätande sig med en motsvarande
lysgaslåga. På laboratorier kan den alltså i hufvudsak ersätta vanlig lysgas.

Vid Alnarp äga vi en 20-årig erfarenhet af ett dylikt gasolingasverk.
Gasen frambringas på det sätt, att gasolinen inom den s. k.
afdunstnings-apparaten nedrinner i en ström öfver ett antal bottnar, som äro belagda
med bomull. Ett blockverk, som på vanligt sätt uppdrages med vef,
sätter med hjälp af en fläkt en luftström i rörelse, hvilken luftström
ledes genom de olika bomullslagren, som ligga på nämnda bottnar. Allt
efter gasolinmängden och behållarens temperatur, hvilka båda kunna
regleras, mättar sig luften mer eller mindre med gasolin och kommer
därefter in i en gasklocka, hvarifrån den sedan tryckes ut i rörledningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free