- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
159

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

Hannover för lyse kosta 15—16 pf. och till-värme 12 pf., i Lund kosta
de resp. 15 och 9 öre.

Vid de besök, som jag verkställde på fabriken samt vid verkstäder,
där aerogen användes, kunde jag icke kontrollera dessa siffror. Jag har
emellertid fått del af det protokoll, som fördes vid besiktningen af
aerogen-verket vid Herrenprotsch utanför Breslau, och som belyser stadens lasarett.
Protokollet, som i augusti 1902 undertecknades af stadsbyggmästaren,
direktören för stadens gasverk och rådgifvande stadsingeniören, innehåller
bland annat om verkets duglighet:

1) i timmen producerades 105 kbm. gas (kontraheradt 100);
2} gasen innehöll 263 gr. solin på kbm.;

3) på l timme förbrukade auerbrännaren n:o l 152 liter gas, och

» » » » » O 86 » »

vid ett vattentryck af 142 mm.

4) den fotometriska undersökningen gaf för:

brännaren n:o l 76.5 Hefnerlågor;
» » O 47.6 »

Här levererades alltså ljus med brännare n:o l till ett pris af 1.8
och med n:o O till 1.2 pf. pr låga vid en förbrukning af 152 resp. 86
i timmen med låga af förutnämnda styrka. Till frambringandet af 100
normalljus pr timme kräfver alltså brännaren n:o O en kostnad af knappt
3 pf. Till jämförelse härmed meddelas, att en vanlig snittbrännare för
stenkolsgas i och ior samma effekt kräfver gas för 16 pf., men att
kostnaden vid auerbrännare beräknas till 3 pf. För belysning af laboratorier,
föreläsnings- och under visnings rum kan alltså aérogengas i prisbillighet
och ljusstyrka täfla med lysgas af stenkol. Bäst användas härför
auerbrännare, af hvilka 5 olika storlekar levereras, nämligen utom de
nyssnämnda: n:o 2 med lyskraft af omkring 115 Hefnerlågor, som drager 200 L
gas och kostar 2.4 pf., n:o 4 af 225 Hefnerlågor, 400 1. gas och kostar
4.8 pf. samt slutligen n:o 3 med 375 Hefnerlågor, 700 1. gas och kostar
SA pf. i timmen. På grund af gasens konstanta sammansättning och
tryck behöfva dessa brännare blott en gång inställas på största
ljusstyrka och hålla sig sedan utan reglering (i motsats till gasolingas, där
auerbrännare icke lämpligen kunna användas.)

Aerogengasens egentliga betydelse för laboratorier ligger emellertid
däri, att den i bunsenbrännare lämnar en alldeles sotfri, icke lysande
låga af samma utseende som stenkolsgas. Äfven till gasbläster passar
densamma förträffligt. Dessutom har jag pröfvat densamma för andra
lämpliga brännare, såsom Teklu^s och ArgancFs. Hur stor värmeeffekt
gasen vid förbränning alstrar, jämfördt med lysgas, känner jag icke, då
några undersökningar härom icke föreligga, och de försök, jag anställt
häröfver, blott voro helt ytliga. Dock torde effekten här å ena sidan
understiga lysgasens men öfverträffa vår vanliga gasolingas, att döma af
mina försök.

Gasen är icke explosiv men naturligtvis eldfarlig liksom lysgas
och gasolingas. Detta är gifvetvis ock fallet med solinen själf. Aerogenen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1903/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free