Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
I full Öfverensstämmelse med denna formel bildar den lätt
additionsprodukter, i synnerhet med halogen vätesyror.
Samma substans kan för öfrigt framställas på ett annat sätt,
nämligen genom att på vattenbad uppvärma en lösning af tiodiglykolsyra
med platinaklorur under ofta upprepad omskakning. Efter några timmar
har större delen af platinakloruren lösts. Den gula lösningen afsätter
vid afsvalning nästan färglösa, starkt klorhaltiga kristaller, som efter ofta
upprepad omkristallisering ur kokande vatten slutligen bli klorfria och
visa sig identiska med de ofvan beskrifna. Redan ur nu anförda
framställningsmetod framgår, att föreningen är i hög grad komplex.
Syrans neutrala alkalisalter äro ytterst lättlösliga, så att de knappast
kunna erhållas kristalliserade. Däremot kristalliserar det sura kalisaltet
ganska väl i små ljusgröna, i kallt vatten tämligen svårlösliga nålar.
De sällsynta jordartmetallernas atomvolymer och
deras betydelse för det periodiska systemet,
Af Carl Benedicks.
Man hör ej sällan den åsikten framställas, att de s. k. sällsynta
jordartmetallerna komma att kullkasta det periodiska systemet; faktiskt
låta de icke på ett tillfredsställande sätt inrangera sig däri, såsom dess
skema hittills brukat framställas.
Emellertid har den på den kemiska kristallografiens område
framstående, numera aflidne forskaren J. W. Retgers 1895 framställt ett
förslag att förena de sällsynta jordartmetallerna (med atomvikt 138 och
högre) till en särskild grupp, i analogi med järn-, palladium- och
platinametallernas grupper. Samma tanke utvecklades 1901 af B. D. Steele1),
under fjolåret af H. Biltz2) och af B. Brauner3), samt återgafs under
1903 af A. Reychler*} och G. Rudorf*).
Med kritiskt tillämpande af deras idéer får man ett skema af
följande utseende:
O I II III IV V VI VII VIII
___________________L______________________l_________________________________________________________
H ! ! l
1 He Li Be B C NOP
2 Ne Na Mg AI Si P S Cl
3 A K Ca Se Ti V Gr Mn Fe, Co, Ni
4 Gu Zn Ga| Ge As Se Br
5 Kr Rb Sr Y Zr Nb Mo — Ru,Rh,Pd
6 Ag Cd In Sn Sb Té J
7 Xe Cs Bä [La, Ce...Yb] Ta W — Os, Ir, Pt
8 Au Hg TI Pb Bi — —
9 — |— JRa — Th j— U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
