- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Femtonde årgången. 1903 /
168

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

Några kemistminnen från 1880-talets Stockholm.

Af John Landin.

Det ringde i telefonen. Kemistsamfundets sekreterare ville hafva
något bidrag till det häfte af tidskriften, som skulle utkomma samtidigt
med samfundets tjuguårs]ubileum. — Jå, hvad skall det afhandla? —
Hvad som helst; skrif t. ex. om dig själf, något ur din egen verksamhet.
Den har ju på så många punkter berört samfundets.

Alltså memoirer. Sådana hade jag eljest ej tänkt skrifva på länge.
Men tjugu år, det är dock en tidsperiod — (alldeles obestridligt). För
tjugu år sedan hade Kemistsamfundets sekreterare ingen telefon — den
första svenska »Handbok i telefoni» (A. V. Carlssons förlag) hade nyss
utkommit, en bearbetning af J. L—n — och samfundet intet eget organ.
Man andades visserligen, enligt all sannolikhet åtminstone, både argon,
neon, krypton och xenon, men icke såsom nu med medvetenhet, och helium
var fjorton millioner mil eller tolf år aflägset. Ingen
anhydroortosulf-aminbenzoesyra (saccharin) försötmade vår tillvaro. Intet gasglödljus,
med undantag af någon enstaka Fahnehjelm^ kam, ingen acetylen
upplyste vår stig, och vårt krut, det gamla svartkrutet från Narva och
Breitenfeld etc, men äfven från Pultava, gaf sina väldiga rökmoln,
symboliskt insvepande tiden och alla granna uniformer i sitt mörker.
Baciller och fosforstickor frodades tämligen ostörda i det allmänna lifvet.
En lösnings natur var en gåta, och de fria jonerna hade nyss börjat
skymta i sin teoretiske upphofsmans hjärna. Germanium var endast
profeteradt, fluorens isolerande hade trotsat alla ansträngningar, den
radioaktiva strålningen ingick endast oklart i själfva Crookes djärfvaste
drömmar etc. — endast arsenikfrågan var sig någorlunda lik.

För att emellertid återkomma till det ofvannämnda telefonsamtalet,
vill jag här skildra några kemistminnen från J 880-talets Stockholm och
då till en början lämna några meddelanden orn Kemistsamfundets
förhistoria och huru samfundet kom till. »Därom kan jag ge besked, om
ni så vill, ty jag var med.»

De elever på kemiska linien vid Tekniska högskolan, hvilka
utexaminerades år 1883, hade under sista läseåret plägat sammankomma
på »lediga aftnar» än här än där till kamratlig samvaro, och till dem
slöt sig snart en del något äldre kamrater. Detta kallades
»Kemistklubben». Sådana möten har jag sålunda antecknade från den 18/i i
Berns »röda rummet» och den 20/1 1883 på »55-an». Den äldsta
annotation, jag kunnat finna öfver deltagarna i ett sådant klubbmöte,
är från den 2/2 1883, då sammanträdet började på aftonen i »Berns» och
afslöts med supé (å kr. l,4o) på Brunkebergskällaren. Deltagare häri.
voro: N. A. Alexanderson, Axel Atterberg, Ivar Fogelberg, Sven
Jönsson, E. A. Kumlin, John Landin och Matts von Post. Snart ville vi
dock förena det nyttiga med det nöjsamma och anordna möten med
föredrag. Vid det första mötet af sådant slag, som hölls under
vårterminen 1883 å Teknologföreningens dåvarande lokal vid Kammakäre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free