Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
nämligen besök af ingeniör J. V. Skoglund, som med kännedom om
mina arbeten med dessa föreningar föreslog samarbete, for att af
nitro-cellulosa framställa ett lämpligt krut för vanliga skjutvapen.
Svårigheterna, som visat sig vid de försök, som särskildt uti Österrike vid denna
tid utförts att ersätta svartkrutet med bomullskrut, hade legat uti detta
senares alltför stora brisans, utvecklandet af nitrösa gaser vid
explosionen, hvaraf skjutvapnen tagit skada, samt benägenhet för frivillig
sönderdelning under förvaring. Skoglund föreslog nu en tillsats af kolsyrad
ammoniak, enär på grund af det tör dennas dissociering och
förflyktigande erforderliga värmet explosionshastigheten skulle nedsättas, så att
tillräckligt stora laddningar skulle kunna användas, utan att fara för
skjut vapnens söndersprängande uppstode. Till följd af den kolsyrade
ammoniakens basiska egenskap skulle själfsönderdelning af
nitrocellulo-san förebyggas, hvarjämte några sura, frätande gaser ej borde vid
explosionen uppstå. Vi skredo tillsammans med ingeniör Hultstrand till
pröfvande af dessa satsers riktighet. Bomullskrut erhöllo vi så väl i
pressad som spunnen form från Kruppamuhle utan svårighet, då inga
öfverdrifvet stränga sprängämnesförordningar vid denna tid lade hinder
i vägen för ett fritt experimenterande med hithörande ämnen. För
undersökning af brisansen använde vi gamla »muskedundrar», en
gammal armémodell, hvaraf vi lyckades öfverkomma ett stort parti för det
billiga priset af kr. 1.5 o pr styck. Uti dessa afskötes nu successivt
stigande laddningar af pressadt bomullskrut med och utan tillsatser af
kolsyrad ammoniak, ända tills så stor laddning uppnåddes, att piporna
sprungo. Den härför erforderliga laddningens storlek blef då ett relativt
mått på de brisanta egenskaperna. Ballistiska effekten mätte vi dels
genom att skjuta mot ett antal tunna bräder och observera, huru många
sådana kulan genomträngde, dels genom skjutning mot en sandsäck
upphängd såsom vid en pendel. Alla dessa försök utfördes i sandgropen
vid Grundsborg strax utanför Skanstull. Vi funno då, att effekten af
bomullskrutet var inemot 4 gånger så stor som för svartkrut, samt att
den ej märkbart minskades genom våra ammoniumkarbonattillsatser, hvilket
förklaras af, att detta ämne utan rest förflyktigades och bidrog till
gasvolymens ökande. Då dessutom brisansen visade sig högst betydligt
reducerad, uppmuntrade dessa första försök till vidare arbeten. Kolsyrad
ammoniak visade sig emellertid såsom tillsats praktiskt oduglig. En dag,
då, på grund af tillfälligt förordnande för mig såsom handelskemist i
Stockholm, försöken fått hvila någon tid och en laddning, ej större, än
som förut befunnits ofarlig, affyrades, sprang geväret, och nära var, att
en allvarsam olycka inträffat. Orsaken befanns helt enkelt vara, att den
kolsyrade ammoniaken förflyktigats. Vid direkt prof med en afvägd
mängd kolsyrad ammoniak, som förvarades i atmosfären vid vanlig
temperatur, visade sig ock efter tre månaders förlopp så godt som
alltsammans förflyktigadt. Jag föreslog då i stället oxalsyrad ammoniak, som
är oflyktig, och med hvilken vi äfven erhöllo samma resultat. På så
sätt uppstod svenska patentet n:r 1,805, sökt den 21 juni 1888, hvars
patentanspråk lyder: »Sprängämne med ringa brisans, bestående af
nitro-cellulosa eller trinitrofenol (pikrinsyra) eller blandningar eller föreningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
