Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
skapliga världen, hvilka inträffade under dess vidare utveckling. En
återblick härpå skall ådagalägga, att den gamla erfarenheten, att
framgång och erkännande icke följa omedelbart i en banbrytande upptäckares
spår, äfven i detta fall besannats.
Om professor Svante August Arrhenius finner man uti Stockholms
Högskolas matrikel antecknadt, att han är född den 19 Februari 1859
i Balingsta i Upland, att han genomgick högre elementarläroverket i
Upsala och inskrefs såsom student i Uplands nation 1876. Hans
universitetsstudier voro hufvudsakligen riktade på matematik, fysik och kemi.
1880-talet var ingen gynnsam tid för den, som ville utföra experimentella
vetenskapliga arbeten vid den fysiska institutionen i Upsala. Hvarken
arbetsplats eller apparater för dyJika ändamål kunde erhållas. Arrhenius
och en annan ung fysiker togo då sin tillflykt till Stockholm, hvarest
professor Edlund beredvilligt mottog dem såsom laboranter vid
Vetenskapsakademiens fysiska kabinett Arrhenius sysselsatte sig här med
experiment öfver lösta salters, basers och syrors elektriska ledningsförmåga.
Det är ej fullt klart, hvilket ändamål som föresväfvade A. när han började
denna undersökning. Anmälaren förmodar, att han närmast företog den
i analytiskt intresse, möjligen i tanke att uti ledningsförmågan hos
olika kemiska föreningar finna en generell metod för deras kvantitativa
bestämning. Han gjorde härvid två iakttagelser, hvilka öppnade utsikter
af vidtgående art. Den ena var, att ledningsförmågan hos alla
elektrolyter växte med utspädningen. Detta antydde, att ett
dissociations-fenomen förelåg. Den andra iakttagelsen gä] l de sättet, hvarpå tillväxten
i ledningsförmåga ägde rum hos olika kemiska substanser. Under det
lösta ämnen af utpräglad kemisk reaktionsförmåga såsom starka syror
och baser, neutralsalter m m. redan vid måttlig utspädning hade stor
ledningsförmåga, utmärktes de s. k. svaga syrorna och baserna af liten
ursprunglig ledningsförmåga, hvilken dock alltjämt ökades med
utspädningen, d. v. s. i den mån dissociationen framskred. Arrhenius leddes
af dessa iakttagelser till fundamentalsatsen i den moderna elektrokemien
om sambandet mellan elektrolyters ledningsförmåga och kemiska
reaktion sförmåga. Han såg uti båda en verkan af den elektrolytiska
dissociation, de kemiska substanserna undergå uti lösning. Till beskrifningen
öfver de elektriska experimenten, som bildar första afdelningen uti hans
1883 i Sv. Vet.-Akad:s bihang utgifna arbete »Recherches sur la
conduc-tibilité galvanique des electrolytes» fogade han en andra del, hvaruti han
med beundransvärd skarpsinnighet inordnade nästan alla då för tiden
kända fakta rörande lösta ämnen under den nya synpunkten.
Denna afhandling var ämnad till gradualdisputation vid Upsala
naturvetenskapliga fakultet. Då målsmannen för den fysiska vetenskapen
därstädes icke ville erkänna den såsom specimen uti hans fack, måste
den afhandlas och bedömas såsom en kemisk gradualafhandling. Dess
för den tidens kemiska riktning ovanliga innehåll framkallade en
meningsolikhet bland fackmännen. Majoritetens åsikt, hvilken äfven blef
fakultetens, fick sitt uttryck utl betyget »n o n sin e la u de app robatur»
for ;afhandlingens innehåll vid ventilationen, hvilket måste anses vara
;ett tämligen blygsamt erkännande af förtjänsten hos en afhandling, Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
