Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
experimentator konstaterade nämligen, att 5.9 % af benzinmängden vid
gasens gång genom ett l/±" rör af 25 m. längd utskildes.
Om gasverket har högre temperatur än ledningen, utkondenseras
sålunda benzin uti densamma och ger upphof till åskilliga obehag, ojämnt
gastryck, ojämn sammansättning och bränn värde på gasen o. s. v.
Det var ej underligt, om kemisterna på landet, som länge fått nöja
sig med mera eller mindre primitiva metoder för värme- och ljusändamål,
med glädje hälsade acetylen vid dess första uppkomst. Nu vore
problemet löst, nu kunde kemisten på landet få lika bekvämt som hans
kollega i staden, men — man gladde sig för tidigt. Gjorda försök gåfvo
ej tillfredsställande resultat: än rökte brännarne, än slogo de ned, än
förstörde man platinadeglarne därmed o. s. v. Det hela blef en stor
missräkning för många, och man Öfvergaf hela saken, utan att fråga efter
om det dåliga resultatet hade sin grund uti acetylenens egenskaper eller
experimentatorernas oskicklighet och brist på uthållighet. Till all lycka
visade sig det senare vara fallet, i det acetylen sedan visat sig vara en för
laboratoriiändamål fullt lämplig värme- och belysningsgas, som ej på
något sätt står tillbaka för den vanliga lysgasen men framför densamma
har åtskilliga andra fördelar än att vara lätt tillgänglig äfven för
laboratorier på landet. Vid de tidigare försöken begick man fel
hufvudsakligen i trenne riktningar, nämligen: l:o) använde man ej renad
acetylen, utan innehöll densamma ofta betydliga mängder fosforväte, som
vid förbränningen gaf upphof till fosforsyror och angrep platinadeglarne;
2:o) använde man bunsenbrännare af olämplig konstruktion och storlek;
3:o) hade man för lågt tryck på acetylengasen. Särskildt konstruktionen
af bunsenbrännarne visade sig svår, och ännu i dag sälja många firmor
mindre lämpliga brännare. Man bör sålunda endast köpa sådana, som
man med säkerhet vet vara goda.
Ehuru sålunda svårigheterna, som visade sig vid acetylenens första
användande, nu äro lösta på fullt tillfredsställande sätt, hyser man dock
ännu i kemistkretsar ett förklarligt men fullt oberättigadt misstroende
mot acetylen, och har därför förf., som sedan fem år med fördel användt
acetylen, nedskrifvit dessa rader. När ett nytt försökslaboratorium år
1901 byggdes vid Stockholms Superfosfatfabriks A.-B.’s elektrokemiska
fabriker i Månsbo, beslöts efter mycken tvekan att därstädes använda
acetylen både för värmeändamål och belysning, detta senare ehuru
elektrisk belysning är införd öfverallt annorstädes i fabrikerna och den
elektriska kraften står till buds till ett så billigt pris, att den tyckes utesluta
all konkurrens. Erfarenheten visade emellertid, att detta var ett lyckligt
beslut, och föranledde, att acetylen sedan inledts uti laboratoriet vid
samma bolags superfosfatfabrik vid Gäddviken och nu skall inledas uti
fabrikslaboratoriet vid Månsbo. Likaså lär acetylen användas uti
laboratorierna till de i Alby belägna elektrokemiska fabrikerna liksom äfven
mångenstädes i utlandet.1)
l) Sedan ofvanstående nedskrifvits, har till författarens kännedom kommit, att
acetylen användes på åtskilliga andra svenska laboratorier. Särskildt lär detta vara
fallet vid flera medicinskt-kemiska laboratorier, bland andra vid ett af
jubileumsfondens lungsotssanatorier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
