Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Särskildt vilja vi emellertid påpeka betydelsen af att skaffa ett bekvämt
aflopp för det kalkslam, som erhålles såsom biprodukt. Vid något större
anläggningar leder man slammet till en grop, där kalken får afsätta sig
för att sedan användas för landtbruksändamål. Vidare bör man i ett
laboratorium låta acetylengasen brinna vid ett tryck af c:a 120—150 mm.
vattenpelare och sålunda beräkna gasverken för detta tryck, under det
att man ofta för belysningsändamål använder ett tryck af 80—100 mm.
Anläggningskostnaden blir som sagdt jämförelsevis liten. Som
anhalts-punkt må tjäna, att ett godt gasverk, som är lagom stort för t. ex.
ofvan beskrifna Månsbo försökslaboratorium, kan erhållas för c:a 400 kr.
När man såsom förf. af dessa rader och många med honom längre
tid gjort en god erfarenhet med användande af acetylengas, kan det ej
undgå att väcka ens lifliga undran, när man ser huru lätt M. Weibull
uti en uppsats öfver »Belysnings- & värmegas för laboratorier» uti Sv.
Kem. Tidskrift (jubileumsnumret) af den 20 Nov. 1903 affärdar acetylen.
Efter att hafva påpekat dess billighet och lämplighet för belysning,
påstår han att det på grund af hög kolhalt är oanvändbart som
värmegas, att lämpliga brännare ej skulle finnas, trots han erhållit motsatta
uppgifter från fabrikanter. Han har ej heller funnit, att inan
någonstädes vågat anlägga acetylengasverk. Dessa uppgifter äro, som af
ofvan sagda framgår, ej med verkliga förhållandet öfverensstämmande.
Frågans kärnpunkt är, som Weibull påpekat, anskaffandet af fullt
lämpliga brännare, men sådana tillhandahållas åtminstone sedan 5 år af de
större tyska laboratorieutensiliehandlarne. Författaren, som då var
anställd vid försöksafdelningen hos en af de största kemiska fabrikerna i
Tyskland, Deutsche Gold- & Silberscheideanstalt, Frankfurt a. M., använde
så tidigt som 1898 acetylen som värmegas på laboratoriet, dit den
in-ledts, ehuru lysgas redan fanns till förfogande. Något ekonomiskt skäl
härtill fanns ej — karbiden var då ungefär dubbelt så dyr som nu, — utan
bjöd acetylenbunsenlågans höga temperatur för det föreliggande arbetet
åtskilliga fördelar. Gasen användes där bland annat uti degel- ocb
muflelugnar af olika konstruktion. Uti Månsbo använda vi brännare,
som levererats af Max KoMer & Martini i Berlin, och hafva allt skäl
att vara nöjda därmed. Det må dock nämnas, att en af en svensk
acetylenfirma tillverkad bunsenbrännare vid i Månsbo anställda försök
lämnat ganska otillfredsställande resultat på grund af felaktig
konstruktion. Måhända har Weibull gjort sin erfarenhet med samma brännare,
orn af honom ens några försök anställts.
De af Weibull lämnade uppgifterna blifva dock förklarliga, när man
hör, att han besökt Aérogen-Gas-Gesellschaft, Hannover, hvilken firma i
Tyskland gjort sig bekant genom sin stora reklam och sitt nedsättande
af sina konkurrenter. Aerogengas är intet annat än ett nytt namn på
luftgas, som framställts i ett särskildt, visserligen väsentligen förbättradt
gasverk af en benzinsort, som man döpt till solin. Aérogengasen har
sålunda med luftgasen alla dess olägenheter gemensamma, framför allt
är sammansättningen synnerligen växlande med temperaturen.
Upplysande i detta hänseende är ett utlåtande, som professor Vogel och d:r
Caro lämnat till magistraten uti den i Bayern belägna lilla staden Keil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
