Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Att undersöka, om metallerna kunna sönderdelas och sammansättas, se
där ett härligt och i sanning filosofiskt mål.»
Omkring 1809 begagnade sig Davy först af uttrycket »strålande
materie» men tillämpade det egentligen på hvad som nu kallas strål
ning. Han använde det också i annan mening såsom i följande passus,
hvari han tydligt förutser vår tids elektron: »Om gaspartiklar sättas i
rörelse i rymden med en nästan oändligt stor hastighet, med andra ord,
om man gjorde dem till »strålande materie», så skulle de kunna
frambringa olika slags strålar, kännetecknade genom särskilda verkningar.»
I sina föreläsningar vid Royal Institution har en annan förgångsman,
Faraday, 1816 uttryckt sig nästan på samma sätt: »Om vi föreställa
oss en förändring, som är lika aflägsen från gastillståndet som detta från
vätsketillståndet, och om vi också göra afseende på den proportionella
ökningen i de modifikationer, som äga rum i mån som dessa förändringar
försiggå, så skola vi utan tvifvel komma den »strålande materien» ganska
nära, om vi öfverhufvud kunna bilda oss någon den minsta föreställning
i detta afseende; och såsom vi hafva konstaterat att ett stort antal
egenskaper försvunnit vid öfvergången från flytande till gasformigt tillstånd,
så skulle ännu flera försvinna vid den tillståndsförändring, hvarom här
är fråga.» Och i en af sina första föreläsningar yttrade han: »Vi börja
nu med största otålighet spana efter ett nytt aggregationstillstånd hos
de kemiska elementen. Metallernas sönderdelning och syntes,
förverkligandet af den fordom absurda föreställningen om metalltransmutation,
se där de problem, som kemien nu är kallad att lösa.» Men Faraday,
som alltid med märkvärdig djärf het och originalitet bedömde gängse
teorier, yttrade 1814: »Den teori, som den fysikaliska kemien nödtvungen
antagit med afseende på atomerna, är för närvarande mycket omfattande
och invecklad, å ena sidan har man ett stort antal elementaratomer, å
andra sidan sammansatta atomer och atomkomplexer, ett sådant
hopkedjande af atomsystemer, att det erinrar om stjärnhimlarnas system;
denna teori kan vara sann men kan också vara absolut falsk.» Ett
år senare förvånade Faraday världen med en upptäckt, som han kallade
»ljusets magnetisering och de magnetiska kraftliniernas belysning».
Under ett halft århundrade blef den titel, han valt, missförstådd och
skrifven på räkningen än af hans entusiasm, än af hans förvirrade idéer.
Nu först börja vi förstå hela betydelsen af Faradays dröm.
År 1879 hade Crookes själf, såsom han säger, äran att i ett föredrag
inför British Association i Sheffield gifva nytt lif åt den »strålande materien».
Han framställde den hypotesen, att med afseende på de fenomen, som
försiggå i ett lufttomt rör, katodströmmens småpartiklar hvarken äro fasta,
flytande eller gasformiga, ej heller bestå af atomer, som röra sig
tvärsigenom röret och framkalla lysande, mekaniska eller elektriska fenomen
på den punkt, där de träffa, utan att de bestå af något, som är mycket
mindre än atomen, brottstycken af materie, oändligt små ting, som synas
vara själfva grundsubstansen i atomerna. Han visade dessutom, att de
fysiska egenskaperna hos den strålande materien äro desamma för all
materie vid denna ringa täthet. Vare sig att den ursprungligen använda
gasen varit väte, kolsyra eller atmosfärisk luft, framträda samma fenomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
