- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Sextonde årgången. 1904 /
161

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

filtratet kokas med rent natronhydrat i öfverskott i en platinaskål för
utlösande af lerjord.1)

Fällningen, bestående af järnoxidhydrat och titansyrehydrat, uttvättas
med varmt vatten samt löses i minsta mängd utspädd saltsyra. Till
denna lösning sättes något svafvelsyrlighetsvatten för reducering af
järn-kloriden, hvarpå tillsättes 0.3 gram vinsyra samt därefter ammoniak till
alkalisk reaktion. Härvid får intet järn utfällas. Skulle detta vara fallet
måste mera vinsyra tillsättas. Den ammoniakalisk a lösningen försättes
med enkelt svafvelammonium i något öfverskott. Bägaren med sitt
innehåll lämnas öfvertäckt å lindrigt varmt ställe, tills det utfällda
svafvel-järnet samlat sig, hvarpå detta raskt affiltreras å litet filter samt
omedelbart uttvättas med något svafvelammoniurnhaltigt varmt vatten. Filtrat
jämte tvättvatten indunstas i platinaskål till torrhet, återstoden glödgas
för förstörande af vinsyran, hvarefter den resterande titansyran smältes
med kaliumbisulfat. Smältan löses i något svafvelsyrehaltigt vatten,
lösningen filtreras, utspädes till c:a 250 kbcm., försättes med 50 kbcm.
am-moniumacetat samt upphettas till kokning under 5 minuter i en
glasbägare. Det sålunda utfällda titansyrehydratet affiltreras och tvättas å
filter med hett vatten, hvarefter torkas, glödgas och väges.2)

Den internationella meterbyrån i Breteuil.

Af i. G. Ekstrand.

•4

Som bekant förde den internationella meterkonventionen af 1875
till upprättandet af en byrå, som ursprungligen var afsedd att anskaffa
och komparera de till metersystemet hörande måtten och vikterna, hvilka
sedan skulle utdelas till de stater, som Önskade erhålla sådana.(3)
Metermåttet, som af den franska meterkommissionen 1791 härleddes af längden
på jordmeridiankvadranten, under antagande att denna vore 10 millioner
meter, uppfattas numera icke så utan helt enkelt såsom längden på den
likare eller prototyp, som förfärdigades i samband med
meterkommissionens arbeten och nu kallas métre des archives. Saken är nämligen
den, att man ej är fullt på det klara med längden af en meridiancirkel
på jordens yta, alldenstund afplattningen mot polerna ej är alldeles
exakt känd. Man har därför inskränkt sig till att säga: »en meter är
längden af den platinastång, som finnes i meterbyråns arkiv», och alla

1) Det har uppgifvits, att titansyrehydrat skulle vara något lösligt uti
öfverskott af natronlut. Efter noggranna undersökningar häröfver har jag funnit, att uti
filtratet visserligen någon gång titansyra kunnat påvisas, men denna förekommer då
icke löst däri utan har helt enkelt »gått igenom» filtret; vid omfiltrering finnes ej
spår af titansyra däri.

3) Det kan tyckas öfverflödigt anmärka, att man bör tillse, att alla reagenser
äro fullt rena; dock har det händt mig, att titansyran efter glödgningen varit något
färgad, hvilket jag funnit bero på en mindre järnhalt uti användt kaliumbisulfat.

3) Se den utförliga redogörelsen härför i denna tidskrift VII, 31 (1895).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1904/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free