Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
under gynnsamma förhållanden vara högst betydande. Sålunda fann
Freudenreich vid artens renodling på gipsplattor, som delvis voro
nedsänkta i näringsvätskan, att kväfvemängden i denna senare Ökades med
ända till 160 milligram pr liter.
Att äfven andra organismer än de nu anförda fixera atmosfärens
kväfve, har visserligen ofta uppgifvits, men aldrig blifvit ledt i bevis.
De kväfvetillskott, som Saida trott sig finna i renkulturer af vissa
mögelsvampar, däribland P ho m a B et se, äro så små, att de falla inom
försöksfelens gränser, och hafva vid upprepade försök ej kunnat
konstateras af andra forskare. Hiltner^s åsikt, att vissa fytopatogena
bakterier göra luftkväfvet tillgängligt för sina värdplantor och därigenom
föranleda de hypertrofiska nybildningar, som man ofta har tillfälle att
iakttaga hos dessa, har sedermera beträffande majsbranden blifvit
bestämdt vederlagd af Brpfeldt. Äfven Beijerinctts uppgift, att bland de
i marken förekommande algerna skulle finnas oligonitrofila, kväfvefixerande
arter, torde behöfva närmare bekräftelse.
Likgiltigt af hvilken organism det atmosfäriska kväfvet öfverföres i
bunden form, måste det i alla händelser, liksom kväfvet i den naturliga
gödseln, ytterligare förarbetas af andra organismer för att blifva
tillgängligt för kulturväxterna. De organiska kväfveföreningarna måste till en
början sönderdelas, hvarefter den härvid bildade ammoniaken genom de
nitrit bildand e bakterierna syrsattes till salpetersyrlighet för att slutligen
genom nitratbildarnes verksamhet öfverföras till salpetersyra, hvars salter
direkt kunna upptagas och assimileras af kulturväxterna. Dessa äro
härvidlag emellertid icke utan konkurrenter. Äfven åtskilliga i marken före
kommande växtorganismer äro utrustade med förmåga att tillgodogöra
sig salpeterkväfvet. Dit höra vissa alger, hvilka, såsom Remy påvisat,
ånyo öfverföra salpeterkväfvet i organisk bindning. Och vidare
innehåller marken nästan öfverallt bakterier, som förmå tillfredsställa sitt
syrebehof på salpeterns bekostnad, så att större delen af dennas kväfve
frigöres i gasformigt tillstånd. För jordbrukarne är dessa salpetertärares
verksamhet af lätt insedda skäl föga välkommen. Lyckligtvis förutsätter
den en riklig förhandenvaro af lättlösliga organiska substanser, hvilka
vanligen saknas öfverallt, där en någorlunda intensiv nitrifiering äger
rum. De salpeterbildande organismerna äro i själfva verket ganska
känsliga till och med för små mängder lösliga kolföreningar, så att
salpeterbildningen först kan inträda efter dessa föreningars förbrukning.
Denitri-fikationen, eller med andra ord salpeterns sönderdelning under frigörande
af gasformigt kväfve, spelar följaktligen ur praktisk synpunkt en långt
mera underordnad roll, än man för några år sedan var benägen att
tillerkänna densamma, och de fall, då verkan af salpetergödsling uteblifver
på en eljes för kväfvegödsling tacksam mark, äro i regel snarare beroende
på återbildning af organiskt kväfve ur salpetern till följd af de
ofvannämnda algernas verksamhet.
Sträfvandena att afsiktligt förändra markens mikrobflora i en för
jordbruksändamål gynnsam riktning hafva hittills nästan uteslutande rört
sig inom jordympningens område. Genom att ympa ofruktbar moss^
eller sandjord med jord, hvari klöfver eller lupiner förut odlats, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
