Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
ej häft en sådan verkan, öfverhufvud synes man ej af tabellen kunna
draga några slutsatser om förhållandet mellan brännvins- och jästutbytet
ur en viss mängd säd. Till någon del torde olikheten mellan fabrikerna
bero på den använda spannmålens beskaffenhet men ännu mera på
arbetssättet, i det att små olikheter härutinnan kunna medföra mycket
olika resultat; jästen är nämligen såsom lefvande organism särdeles
känslig för hvarje rubbning i lif s villkoren, vare sig den rör näringen
eller temperaturen.
Slutligen torde böra framhållas, att den rena jästens vikt blifvit
bestämd såsom skillnaden mellan den direkt uppvägda biandjästen och
det tillsatta potatismjölet. Denna beräkningsmetod, som varit officiellt
använd ända till den l oktober 1904, ger dock något för högt utbyte
af ren jäst, emedan potatismjölet tillsättes den våta jästen och vid
biandjästens pressning kvarhåller ungefär Y4 af sin vikt vatten, som, när det
tillsatta potatismjölet sedan fråndrages, kommer att öka den rena jästens
vikt. Från och med den l sistlidne oktober har därför införts det
beräkningssättet, att biandjästen minskas med 5/4 af det tillsatta
potatismjölet, då man får den rena jästens vikt. Medan utbytet enligt tabellen
i medeltal varit 63 liter brännvin och 35 kg. ren jäst pr 100 kg.
stärkelse, skulle med nu införda definition på ren jäst utbytet hafva varit
ö3 liter brännvin och 30.5 kg. ren jäst. Af 100 kg. stärkelae torde
kunna påräknas ett utbyte af 100 liter brännvin vid ett vanligt bränneri.
Om cellulosa såsom pappers- och textilflber.
Referat af Å. G. E.
Vid tyska naturforskaremötet i Breslau förliden september månad
hölls af L. Gottstein ett föredrag öfver detta ämne, och då frågan om
cellulosans användning, särskildt till textilfiber, såsom synes af
Kemistsamfundets förhandlingar, på senare åren ofta varit föremål för föredrag
och diskussioner inom Samfundet, må ett kortare referat af föredraget
(Zeitschrift fur angewandte Chemie 1904, 1516) här finna plats.
Det är bekant, att när lumpor började tryta för pappersbruken, dessa
sågo sig om efter surrogat och funno ett lämpligt sådant i barrträdens
cellulosa, hvilken på olika sätt kan afskiljas ur veden, antingen på
mekanisk väg genom Slipning eller på kemisk väg genom vedens kokning
med alkalier eller kalciumbisulfit. Natroncellulosan har väl icke blifvit
alldeles undanträngd, men sulfitcellulosan intager dock numera en
dominerande ställning. Man har visserligen också föreslagit att frigöra vedens
cellulosa på elektrisk väg eller genom behandling med salpetersyra,
tjäroljor och på ännu andra sätt, men ingen af dessa metoder har funnit
tilllämpning i praktiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
