Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Jämte den kemiska cellulosans användning till papper har man
äfven tidigt försökt använda den till väfnader, d. v. s. man har försökt
använda själfva cellulosan sådan den är till garn; ett annat sätt är som
bekant att lösa cellulosan i en eller annan form, hvarigenom dess
morfologiska struktur försvinner, och af denna lösning sedan framställa s. k.
konstsilke. Att cellulosan sådan den är användts till väfnader, torde ej
vara mycket kändt. Detta är emellertid fallet, och det finnes redan
flera förfaringssätt därför; enligt ett utgår man från det i en vanlig
pappersfabrik framställda halftyget, som får passera en särskild maskin,
där massan formas till fina trådar, som pressas och torkas samt
därefter rundas. Dessa trådar spinnas till garn, som kallas xylolingarn, och
väfvas. Metoden har kommit till användning dels i en fabrik i Altdamm
nära Stettin, dels i en vid Waldhof nära Mannheim.
Af konstsilke i vanlig mening har man fyra hufvudslag: 1)
kollo-diumsilke, 2) kopparoxidammoniaksilke, 3) viskossilke och 4) acetatsilke.
För framställning af kollodiumsilke har A. B. Vereinigte
Kunstseide-fabriken i Frankfurt am Main 4 stora fabriker i Tyskland och Schweitz.
Glanstyg af kopparoxidammoniakcellulosa framställes af A. B. Vereinigte
Glanzstofffabriken i Elberfeld i 2 fabriker, en i Oberbruch nära Aachen
och en i Nieder-Morschweiller nära Mulhausen. Viskossilke framställes af
furstliga Donnermarck’ska konstsilke- och acetatfabriken vid Sydowsaue
nära Stettin.
Celluloseacetatet, som först och helt nyligen framställts af
engelsmännen Cross och Bevan, står genom sin okänslighet för vatten och sin
fasthet mycket nära verkligt siden. Acetatet är också den fullkomligaste
af alla hittills kända isolatorer för elektricitet, olöslig i nästan alla
vätskor med undantag af kloroform, vissa fenoler och nitrobenzol.
Acetatsilke låter väl färga sig, och därur kunna framställas flera föremål,
hvartill konstsilke hittills ej kurmat användas, såsom remmar,
kvarnsiktar m. m. Acetatsilket är okänsligt för lösningar af järn-,
aluminium-och kromsalter. Det låter äfven spinna sig till finare trådar än andra
slag af konstsilke.
Produktionen af konstsilke uppskattas af Thiele (Chemiker-Zeitung
1904, 715) till omkring l million kg., medan den totala förbrukningen
af natursilke 1902 utgjorde 33 millioner kg. Värdet af
konstsilkes-produktionen uppskattas till minst 75,000 Mark pr dag eller närmare
23 millioner Mark om året, hvilket måste anses vara ganska mycket
för en så ung industri, men också äro flera af fabrikerna mycket stora,
i det att fabrikerna i Oberbruch och Nieder-Morschweiller antagas
tillsammans sysselsätta bortåt 2,000, och fabriken i Sydowsaue 1,500
arbetare. Priset på konstsilket var 1898—99 50-70 Mark, sjönk 1902
till 17, men gick i början af 1904 upp till 30 Mark pr. kg. I följd af
denna prisstegring och en alltjämt ökad efterfrågan hafva flera af de
äldre fabrikerna arbetat med betydande vinst. Så hade den äldsta af
alla, nämligen Chardonnet-fabriken i Besangon för år 1903 en nettovinst
af 21/2 millioner frcs på ett aktiekapital af 2 millioner frcs, och de
tyska fabrikerna kunde utdela 15 å 20 %. Förutom de nämnda
fabrikerna finnes sådana i Frankrike, Belgien, Österrike och Ungern. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
