Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
ortotoluylsyran. Han lämnar här ett bevis för riktigheten af Victor
Meyers åsikt, att salicylsyran vore att uppfatta som ett ortoderivat, något
som vid denna tid ännu icke var ställdt utom allt tvifvel. Ett år senare
offentliggjorde han i förening med B o ett ing er en kortare uppsats om
metatoluylsyran. Sedermera ägnade han sig åt en utförlig undersökning
af pikolin och dess derivat, hvilken han åren 1876—1878 publicerade i
en följd af uppsatser, intagna i Philosophical Magazine. Härtill kommer
ytterligare hans i förening med Dobbie utförda arbete Öfver
sönderdelningsprodukter af kinaalkaloiderna (1878—1879), hvari bl. a. visas, att
såväl kinin som kinidin, cinkonin och cinkonidin vid oxidation med
kaliumpermanganat öfvergå till en och samma pyridintrikarbonsyra.
Redan tidigt hade emellertid Ramsay äfven börjat ägna sig åt
lösningen af problem, tillhörande den fysikaliska kemien, ett område, som
från och med början af 1880-talet en tid bortåt i alldeles öfvervägande
grad tog hans uppmärksamhet och arbetskraft i anspråk. Man kan också
säga, att hans forskareindividualitet här för första gången fick sitt
fullödiga uttryck. Hans hithörande arbeten äro synnerligen talrika; de falla
till en stor del inom stöchiometriens och termodynamikens område. Till
de viktigare höra hans delvis tillsammans med Sydney Young under
den gemensamma titeln »Evaporation and dissociation» (Philosophical
Transactions 1886—89) publicerade undersökningar, hans gemensamt
med H. C. Reynolds utförda bestämning af zinkens atom vikt (1887),
hans afhandling om metallernas molekylarvikt (1889), däri han med
tillhjälp af den Raoulfska metoden (med kvicksilfver som lösningsmedel)
visar, att de flesta metallers molekyler i lösning bestå af en enda atom,
hans tillsammans med John Shields och E. Aston utförda
undersökningar »molecular complexity of liquids», »molecular formulse of some
liquids as determined by their molecular surface energy» m. fl. (1893 och
följ.), hvari han riktat vetenskapen med en ny metod för bestämmande
af vätskors molekylarvikt o. s. v.
Samtidigt försummade han emellertid icke den gren af vetenskapen,
från hvilken han längre fram skulle hämta sina vackraste lagrar,
nämligen den speciella oorganiska kemien. Redan under sin assistenttid hade
han offentliggjort smärre afhandlingar på detta område; hans förnämsta
hithörande arbete före upptäckten af argon är emellertid den serie
undersökningar öfver kväfvets syrsättningsgrader, som infaller under åren
1885—1890 och som väsentligen både utvidgat och bragt reda i vår
kunskap om dessa viktiga föreningar.
Hvad slutligen beträffar de arbeten, som förskaffat honom årets
Nobelpris: upptäckten af argon och de öfriga i atmosfären förekommande
ädelgaserna, torde de vara allt för välbekanta för hvarje kemist, för att
någon utförligare redogörelse för dem här skulle behöfva ifrågakomma.
De hafva ock vid upprepade tillfällen varit föremål för omnämnande i
denna tidskrift. Det finnes emellertid i denna upptäckt ett moment, som
ofta gjorts till föremål för mindre korrekta framställningar såväl i tal
som i skrift, nämligen den andel som Ramsay och hans medarbetare
lord Rayleigh hvar för sig tagit i uppdagandet af argon. Ett närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
