Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torium närstående grundämne, det förut omnämnda carolinium. Den på
åtskilliga sätt renade oxiden angaf för metallen en atomvikt af 255.T
(medeltal), under det att atom vikten för det ursprungliga torium var
232.5. Den nya oxidens sp. vikt är 11.26, under det att den
ursprungligen använda hade en sp, vikt af 10.53.
Den flyktigaste kloriden — den hvita röken — upptogs i alkohol.
Substansen renades och öfverfördes till oxid, hvars sp. vikt visade sig
vara lägre än den ursprungliga torjordens, nämligen 8.47. Vid
undersökning af elementets atom vikt befanns denna vara 212.7 (medeltal).
Äfven här föreligger enligt BasJcerville ett systerelement till torium,
hvilket han, på grund däraf att första notisen om detsamma härrör från
Berzelius, gifvit namnet berzelium (1903).
. Den klorid, som sublimerade i röret, anser BasJcerville vara det
egentliga toriums klorid. Metallens atomvikt bestämdes till 220.4
(medelvärde); oxidens sp. vikt var 9.2. Utan tvifvel, säger BasJcerville, är
detta rena toriumpreparat identiskt med Chroustchoffs russium och
Bränneri torium a.
Resultatet af BasJcerville^s arbeten skulle alltså vara en tredelning
af det gamla elementet torium i komponenterna:
Oxidens
Atomvikt. sp. v.
Berzelium................................. 212 8.5
Torium .................................... 221 9.2
Carolinium .............................. 256 11.3
Ursprungligt material......... .. 232.5 10.5
Ehuru de tre torelementen enligt BasJcerville äro hvarandra till
egenskaper mycket närstående, förefinnas dock en del olikheter, som han
anser vara fullt tillräckliga för att bevisa, att olika ämnen här föreligga,
fastän kanske ej ännu i fullkomligt ren form.
Den ursprungliga torjorden fluorescerar liksom girJconjorden under
inverkan af ultraviolett ljus. Däremot visa berzeliums och caroliniums
oxider ej detta fenomen, under det att den nya torjorden gifver allt
starkare ljus vid aftagande halt af nämnda ämnen.
Äfven i afseende på färgen förefinnas olikheter. Caroliniumoxiden
är grå med bestämd dragning åt sJcärt, toriumoxiden däremot visar en
svag dragning åt grönt och berzeliumoxiden är tydligt grön.
Oxiderna af torium och berizelium äro ej lösliga i varm konc.
saltsyra till och med vid flera veckors behandling. Caroliniumoxiden löser
sig långsamt men fullständigt inom få dagar, och ur lösningen afsätter
sig kloriden vid Indunstning i fina nålar, till utseendet fullständigt olika
den vanliga toriumkloriden.
De vanliga fällningsmedlen för torium såsom ammoniumoxalat,
natriumhyposulfit, vätesuperoxid, kaliumperklorat m. fl. fälla samtliga
oxider. Däremot förhålla sig deras salter olika till en del organiska
baser. Fenylhydrazin ger en fällning, som vid carolinium är gul, vid
ber helium röd och för tor j or den orangefärgad. Pyridin fäller torium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
