Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
I Sverige skulle detta gestalta sig på följande sätt: Skatten är 11.75 för
hvarje kg. råsocker, det legala utbytet 12 kg., men det verkliga utbytet
vid några fabriker 15 kg., alltså ehuru skatt blifvit erlagd för 12 kg.
får fabriken vid export samma skatt restituerad för ytterligare 3 kg.
I Sverige har hittills ej förekommit någon export, och troligen kan
ej heller någon sådan ifrågakomma utan en afsevärd exportpremie.
Genom Bryssel konventionen, hvarom jag straxt skall nämna några ord,
och de villkor, hvarpå Sverige deltager däri, är all sockerexport från
Sverige emellertid utesluten.
Det har i den historiska utvecklingen af hvitbetssockerindustrien
visat sig, att landtbruket rätt nära beröres af det rådande skattesystemet.
I den mån detta tvingar fabrikanterna att fordra en möjligast sockerrik
beta, blir betodlingen inskränkt till de trakter, som i detta afseende äro
bäst lottade, hvarigenom de fördelar, som onekligen genom betkulturen
tillskyndas jordbruket, blott komma en liten del af landet till godo, i
synnerhet om, såsom i Sverige, klimat och jordmån växla högst
betydligt. En af naturen gynnad landsända blir genom monopolet på
bet-odling ännu mera gynnad. Att detta verkligen är händelsen har man
sett i Frankrike, när detta land på 1880-talet öfvergick till
materialbeskattning från fabrikatskatt. Genom fabrikernas sträfvan att erhålla
de sockerrikaste betor måste sockerindustrien alldeles nedläggas på en
del trakter i Frankrike, där den förut burit sig. I Sverige har, i samma
mån det legala utbytet höjts, det blifvit tämligen klart, att blott de
bördigaste delarne af Skåne passa till en betsockerindustri med
råmaterialbeskattning. Visserligen finnas sockerfabriker både i Blekinge och på
Gottland, och förra året anlades en fabrik i Västergötland, men den senare
kom knappt i gång och de förra höra just icke till de bättre situerade.
Materialskatten lägger äfven ett visst band på betodlarne så till vida
som fabrikerna för att få det möjligast bästa material bestämma såväl
hvilket betfrö som får användas, som arten och mängden af gödsel,
emedan vissa gödslingsämnen försämra betans saft, om de också icke
minska dess sockerhalt.
Saftskatt. I stället för att beräkna skatten efter den direkt
uppvägda betmängden kan man gå ännu ett steg för att komma betornas
sockerhalt litet närmare, och detta sker genom att beskatta icke betorna
utan den ur betorna utvunna sockerhaltiga saften efter dennas volym
och egentliga vikt. Ju mer socker betorna innehålla, dess högre
egentlig vikt har den ur betorna utpressade saften, och vore det så, att
bet-saften vore en ren sockerlösning, så skulle saftskatten uppfylla alla
rimliga anspråk. Man vet, huru mycket socker som finnes i en
hektoliter ren sockerlösning af t. ex. l.oi eg. vikt; denna uppgår till
omkring 2,500 gr., och man hade då blott att efter denna norm multiplicera
eg. vikten, som anges i grader, med antalet hektoliter för att få
sockermängden, men i verkligheten är saken ej så enkel, ty betsaften
innehåller utom socker en mängd salter, som äfven Öka den egentliga vikten
och göra det omöjligt att få ett någorlunda exakt uttryck för förhållandet
mellan saftens egentliga vikt och sockerhalt.
Dessa salters närvaro i betsaften gifver på två olika sätt anledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
