Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
striellt ändamål brutna skiffern, så att kolmen med afseende på
tillgänglig kvantitet är det ojämförligt viktigaste af kända uranhaltiga
råmaterial i Sverige.
De första försöken att uti kolm påvisa radium baserade sig på att
ur dess aska framställa ett rent, olösligt alkaliskt jordartssulfat
(barium-sulfat) och pröfva detsamma på radioaktivitet. Då radium tillhör de alkaliska
jordartsmetallernas grupp, i kamiskt hänseende förhållande sig ^närmast
såsom barrum, borde en härvid eventuellt erhållen radioaktivitet få anses
såsom kriterium på radiums närvaro. Sulfatets isolerande och renande
skedde väsentligen i likhet med det af M. och M:me Curie följda
förfarandet. Dessa utgingo som bekant från pechblenderester, hvarur uran
extraherats med utspädd svafvelsyra, sedan mineralet först uppslutits
genom smältning med soda och lakats med vatten. Eesterna behandlades
med stark saltsyra, då polonium och aktinium utlöstes, och kokades
därpå med koncentrerad sodalösning för de olösliga sulfatens öfverförande
till karbonat. Dessa löstes efter omsorgsfull tvättning med vatten i
svafvelsyrefri klorvätesyra, och ur lösningen utfälldes sulfat, som renades
genom kokning med sodalösning, de bildade karbonatens lösning i ren
klorvätesyra, lösningens successiva fällande med vätesvafla och ammoniak
samt därefter med natriumkarbonat, hvarpå de då fällda alkaliska
jord-artskarbonaten behandlades med klorvätesyra, åter fälldes och slutligen
öfverfördes till bromider, hvarur radium anrikades genom fraktionerad
kristallisering eller utfällning, grundande sig på radiurnbromidens något
större svårlöslighet än bariumbromidens.
Vid de första arbetena med kolmaska från Carlsro smältes denna
med sin dubbla vikt soda, smältan urkokades med öfverskott af
soda-lösning, hvarpå löstes i ren klorvätesyra, fälldes med svafvelsyra o. s. v.,
tills ett rent bariumsulfat (kolmen visade sig nämligen innehålla något
barium), som eventuellt kunde vara radiumhaltigt, erhölls. Detta sulfat
insmältes i glasrör och placerades i mörkrum på en fotografisk plåt
med mellanlägg af stanniolremsor. Härvid befanns vid försök, utförda
af fru Tilly Landin, att sulfat från 100 gr. kolmaska efter tre dygn
hade gifvit tydlig svärtning af plåten äfven genom stanniolskikten. Radium
(något annat kändt radioaktivt ämne kunde sulfatet ej innehålla) var
närvarande. Sedermera bearbetades större kvantiteter kolm och starkare
preparat (äfven radiumbariumbromid) framställdes, hvarmed tydliga
intryck på fotografplåt erhöllos under få timmar, och har sedermera äfven
fotografen J. Hertzberg benäget medverkat vid de fotografiska profningarna
af olika preparat.
Härpå skreds till undersökning af själfva alunskiffern, hvari kolmen
finnes inlagrad. För det olösliga alkaliska jordartssulfatets isolerande
(äfven skiffern visade sig nämligen något bariumhaltig) följdes härvid en
förenklad metod, grundande sig på kols förmåga att vid hög temperatur
reducera bariumsulfat till lösligt svafvel barium, hvarvid skifferns naturliga
kolhalt kommer väl till pass. Ur l kg. Billingeskiffer erhöllos då några
centigram bariumsulfat, som vid den fotografiska pröfningen efter en
månads tid visade fullt tydligt intryck på plåten äfven genom
metallskikt. Liknande resultat erhölls med alunskiffer från Öland, där kolm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
