Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
i Tyskland, Frankrike, Österrike, Belgien och Holland gjorde ett
hårdnackad t motstånd mot hvarje försök att afskaffa dem.
Ända sedan 1887 hafva alltemellanåt kongresser hållits för detta
ändamål, men först på sockerkongressen i Bryssel 1902 kunde man komma
till enighet att alldeles afskaffa alla slags exportpremier. Detta förut
satte två saker, dels att i alla exporterande länder funnes en
konsumtionsskatt, ty endast denna skatteform utesluter exportpremier, hvilket
alltså blef den första bestämmelsen, dels att tullen på socker ej fick
vara så hög, att sockerfabrikanterna i skydd af tullen kunde bilda en
kartell eller trust, hvari de öfverenskommo att inom landet sälja sockret
till så högt pris, som tullen medgåfve, och exportera öfverskottet till
utlandet för det pris som kunde erhållas, äfven om detta vore under
tillverkningsvärdet. Tullen fick därför ej öfverstiga konsumtionsskatten
mer än helt obetydligt, och surtaxe’n bestämdes i konventionen till högst
6 centim. pr kg. eller 4ys öre. För råsocker fick tullsurtaxe’n ej
öfverstiga 5y2 centim. eller 4 Öre. Sverige har visserligen biträdt
konventionen, men, så länge det ej exporterar, har det fria händer i afseende
på både skattesystem och tull. Vill det åter börja exportera, måste det
dels införa konsumtionsskatt dels sänka tullen till öfverensstämmelse med
konventionen.
Skatten på råsocker är hos oss teoretiekt lls/4 öre, hvilket
motsvarar en skatt på raffinad, d. v. s. konsumtionsskatt, af 13 öre.
Raffi-nadtullen finge alltså uppgå till högst I7l/s öre i stället för som nu 33
öre och råsockertullen till högst 17 öre i stället för 23y2 öre, som den
nu är, allt under förutsättning, att skattesatsen blefve densamma som
nu. Sannolikt skulle dessa tullsatser vara för låga för den svenska
sockerindustriens behof, och särskildt skulle den ringa skillnaden mellan
tullen på raffinad och på råsocker komma att sätta raffinaderierna på ett
hårdt prof. För att göra detta begripligt måste jag erinra därom, att
raffinadindustrien hos oss sedan gammalt åtnjutit ett mycket högt skydd.
Då nu gällande tullsatser bestämdes, i början af 1880-talet, ansågos 100
kg. råsocker gifva 83y3 kg. raffinad; mot en råsockertull af 23x/2 öre
skulle då svara en direkt raffinadtull af 28.2 öre, men, emedan
raffinad-tullen var 33 öre, fingo raffinaderierna således ett extra skydd af 4.8
öre. Numera anses 100 kg. råsocker gifva minst 90 % raffinad,
hvarigenom den direkta raffinadtullen sjunkit till 26 och samtidigt det extra
raffinationsskyddet stigit till 7 öre, detta såsom en följd af förbättrade
arbetsmetoder och råsockrets bättre kvalitet. Man kan nog med skäl
anse detta extra räf fi nationssky d d såsom väl starkt, i synnerhet när dess
ökning beror på orsaker, som snarare borde föranleda dess sänkning,
men enligt Briisselkonventionen skulle vid en eventuell export detta extra
raffinationsskydd alldeles försvinna, hvadan man kan förstå, att våra
sockeriabrikanter hafva all anledning att söka hindra export och därmed
Brusselkonventionens tillämpning på Sverige.
Då vårt land nu står i begrepp att ändra formen på sockerskatten har
det därför synts minoriteten inom kommittén, att man utan tvekan borde
taga steget fullt ut och öfvergå till ren konsumtionsskatt. Sverige är
numera det enda land af någon betydenhet som har materialskatten kvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
