- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Sjuttonde årgången. 1905 /
115

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

pepsinets och diastasens viktiga roll inom vår organism. I samma mån
som katalas påträffas i allt flera djurorgan synes mig Loew^s hypotes
angående detta ferments uppgift blifva allt mindre sannolik. Man kan
då fråga, om sönderdelning af vätesuperoxid verkligen är katalasens
huf-vuduppgift. Redan hos växterna lämnar katalasens förekomst ringa stöd
för Loew1^ åsikt, och, sedan jag funnit katalas i riklig mängd hos
fett-väfnader, synes mig Loew’s antagande knappast längre vara hållbart,
åtminstone icke för djurkatalaser.

Däremot tyda alla fakta, som nu äro bekanta på, att förmågan att
sönderdela H202 tillkommer lösninger af lipaser eller f ettspaltande
enzymer. Paralleliteten mellan de katalytiska verkningarna på H202 och
på fett hos olika extrakt har jag hittills funnit vara mycket påfallande
och visar sig så kvantitativt man kan vänta hos extrakt af djuriska
fettväfnader, där märkvärdigt nog lipas förut ej har påvisats. Öfverallt,
där i växt- och djurriket fett bildas och omsattes, finna vi lipas, och
öfverallt är förmågan • att sönderdela H202 desto starkare, ju kraftigare
den f ettspaltande verkan är.

Så finna vi också en stark inverkan på H202 i en fetthaltig vätska,
hvars enzymhalt på sista tiden har varit föremål för ingående
undersökningar, nämligen i mjölken.

Mjölkens förmåga att sönderdela H202 har redan 1889 påvisats af
Babcock, och senare ingående studerats af Randnitä. Dessa
undersökningar ha sedan från fysikalisk-kemisk synpunkt kompletterats af Eeiss
och Faitelowite.

Det har visat sig, att katalas i mjölk på något sätt är förenad med
fettkulorna. Mjölk äger därför desto starkare katalytisk kraft, ju
fett-rikare den är, och gräddens verkan på H202 förhåller sig till
skummjölkens som 4:1. Att mjölk tillika innehåller ett fett^paltande enzym
ha Marfan och Gillet och kort därpå E. Mor o visat.

Vätesuperoxidens inverkan på mjölk har som bekant fått en
praktisk betydelse. Sedan man nämligen har insett, huru mjölkens värde
nedsattes vid kokning därigenom, att alla enzymer förstöras, har man
med den s. k. buddiseringen sökt att genom tillsats af H202
oskadliggöra bakterierna utan att skada enzymerna. Just mjölk lämnar
emellertid ett slående exempel på huru ofullkomliga’-katalysatorer enzymerna
äro. Redan vid vanlig temperatur försvagas nämligen katalasen
betydligt af det substrat, som det verkar på, nämligen H202. Att samtidigt
mjölkens fettspaltande förmåga minskas, talar tydligt för ett nära
sammanhang mellan katalas- och lipasverkan.

Emellertid måste nämnas, att mjölk innehåller andra viktiga enzymer,
hvilka vid behandlingen med H202 icke förstöras. Tvärtom anser sig
Vandeveide hafva konstaterat det märkliga faktum, att H202 understöder
mjölkens proteolytiska enzymer och således ökar mjölkens lättsmälthet.

I motsats till andra katalyser spelar hos så godt som alla
enzym-reaktioner den relativa mängden af enzym och substrat en betydande
roll och vi finna därför för olika koncentrationer skenbart olika lagar,
Alla försök till förklaring häraf (Bodenstein, Henri, Brown) gå ut på,
att det bildas i lösningen en förening mellan enzym och substrat, hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1905/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free