Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
punkten, som bestämdes på vanligt sätt genom att substansen i ett
kapillärrör upphettades i svafvelsyra, kan till följd af syrornas hastiga
oxidation ibland vara vilseledande, hvarför dess bestämmande enbart ej
är tillräckligt. Det visade sig nämligen, att smältpunkten erhölls olika,
om upphettningen skedde raskt eller långsamt. I senare fallet erhöllos
lägre värden, beroende därpå att substansen under försöket något
oxiderades. För att undvika detta nedsattes kapillärröret i svafvelsyran först
sedan denna upphettats till ett par grader lägre än profvets smältpunkt.
För de polarimetriska bestämningarna användes en
Lippich—Land-holdtfs polarim eter med tredeladt synfält. Lösningsmedlet har i de flesta
fall varit etylalkohol. Någon inverkan af koncentrationen på specifika
vridningsförmågan har ej kunnat iakttagas, och äfven om vid en förnyad
noggrann undersökning af de rena syrornas vridningsförmåga en sådan
inverkan möjligen kan påvisas, har detta vid bestämmandet af
spalt-ningens förlopp ej någon betydelse. I allmänhet, där icke någon brist
på material en mindre koncentration måst användas, har denna varit
l å 2 gr. pr 100 kbcm.
Spaltning af a- och /9-kolofonsyrorna genom fraktionerad
kristallisation sker emellertid bättre, om man i stället för de fria syrorna
begagnar sig af deras ammoniumsalter. Ur en syreblandning med
smältpunkt 167°—172° framställdes olika salter. De första försöken gällde
framställandet af kalium- och n atrium salterna, men då det visade sig,
att några neutrala kristalliserande salter med dessa metaller ej kunde
erhållas, gjordes försök med ammonium-, barium- och
kalciumsalternas-fram ställand e. Då det emellertid af senare försök framgick, att med
ammoniak erhålles ett lätt kristalliserande surt salt, är det antagligt,
att äfven kalium och natrium gifva sura salter, som äfvenledes
kristalliserat något, hvarför äfven abietinsyrans förhållande till dessa metaller
talar. Bariumsalterna voro mycket svårlösliga och kunde därför ej gärna
användas till spaltning. Ammoniumsalterna visade sig däremot bäst
lämpade för detta ändamål.
För framställande af kolofonsyrornas ammoniumsalter löstes
syreblandningen i 95 %" alkohol och ammoniak, hvarefter utspäddes med
vatten till ungefär en å tre gånger den ursprungliga lösningens volym.
Salterna kristalliserade efter kort tid i långa, hvita, sidenglänsande nålar,,
som i genomfallande ljus företedde en blågrön nyans. Kväfvehalten hos
utpressadt och två dygn lufttorkadt salt bestämdes genom destillation
med alkali och destillätets upptagande i svafvelsyra samt uppgick till
2.22 °"o, hvilket motsvarar sammansättningen HSN.2C20H3()02.1)
Utspädes ammoniumsaltlösiiingen, bildas ett gelé, som dock löser
sig vid ytterligare utspädning med vatten. De sura salterna äro lättlösliga
i 95-%ig alkohol, men svårlösliga i utspädd alkohol. I vatten äro de
olösliga, gelatinera med ammoniak och lösa sig lätt äfven i mycket
utspädd alkohol, om denna försättes med ammoniak. Härvid bildas
sannolikt neutrala salter, som lösa sig lätt både i alkohol och vatten
!) Kalcium- och bariumsalternas sammansättning hafva befunnits vara resp.
Ca(C20H2!)CU2 och Ba(G20H2902)2 + 2H20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
