Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
kemiska förhållande. Silicimetan är visserligen i rent tillstånd icke
själf-antändligt i luften men erhåller denna egenskap redan vid obetydlig
temperaturförhöjning, eller då det är förtunnadt med andra gaser, under
det att metanet är synnerligen beständigt och antändes först vid mycket
hög temperatur.
Hos grundämnen sådana som fosfor, arsenik och antimon existera
såväl väte- som halogenföreningar, men några mellanprodukter, i hvilka
således väte och halogen samtidigt ingå förenade med elementet i fråga,
äro ej kända. Kolet ger som bekant med lätthet dylika
halogensubsti-tuerade väteföreningar, och af t. ex. CH4 har man erhållit en komplett
serie sådana derivat med följande sammansättning: CH3C1, CH2C]2, CHC13,
CC14, hvarjämte äfven samtliga brom-, jod- och fluor föreningar äro
framställda. Denna series två sista typer finna sin fullständiga motsvarighet
hos Silicium, sedan den helt nyligen beskrifna silicifl u orofor men, SiHFg,1)
bildat sista länken i kedjan, som sålunda för öfrigt är sammansatt af
silicikloroform, -bromoform, -jodoform samt siliciumtetraklorid, -bromid,
-jodid och -fluorid. Karaktäristiskt för alla dessa men äfven för kiselns
halogenföreningar i allmänhet är den stora begärlighet, hvarmed de reagera
med vatten på så sätt, att hydroxylgrupper åtminstone i första hand
ersätta halogenerna och dessa afspjäikas såsom halogenväten. Kolets
motsvarande föreningar visa sig däremot betydligt mera resistenta i sitt
förhållande till vatten och andra reagens, men utgöra dock synnerligen
ofta anlitade utgångsprodukter vid en hel del reaktioner inom den
organiska kemien; här behöfver endast erinras om den stora användning
t. ex. kloroform har för framställning af en mängd ej blott i teoretiskt
utan äfven i praktiskt hänseende viktiga ämnen. Siliciumhalogener hafva
så godt som alltid varit de material, hvarifrån man utgått vid arbeten
inom kiselns kemi. Om kloratomerna i SiCl4 t. ex. genom inverkan af
zink- eller magnesiumalkyler ersättas med alkylgrupper, kommer man
till s. k. silicokolväten, d. v. s. kolväten, där en kolatom kan betraktas
vara företrädd af en atom Si.
CH3
Siliciumtetrametyl, CH3—Si—CH3 motsvarar sålunda tertiär pentan,
\
Clio
CH3
CH3 — C—CH3, siliciumtetraetyl Si(C2H5)4 tertiär nonan C(C2H5)4 o. s. v.
i
CH3
Dessa silicokolväten förhålla sig i vissa reaktioner såsom vanliga, mättade
kolväten, så t. ex. det senare af de två nu anförda, äfven benämndt
silicononan, som vid inverkan af klor öfvergår till silicononylklorid,
(C2H5)3Si.C2H4Cl. Denna mot haloidetrarna svarande förening ger vid
behandling med kaliumacetat en ättiksyreester, som vid försåpning med
*) B. 38, ss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
