- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Sjuttonde årgången. 1905 /
174

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

Gauermann, Weinlig och Eilery1) hafva nyligen studerat vattens
inverkan på Si2Cl6 och Si3Cl8. Siliciumhalogenerna fingo stå i fuktig
luft, tills de under klorväteutveckling öfvergått i fasta, amorfa, hvita
massor. L dessa som i alla föregående fall af liknande art får man tänka
sig, att kloratomerna först ersatts med hydroxyler och sedan vatten
af-spjälkats; Si2Cl6 skulle sålunda sönderdelats på följande sätt:

SiCl3 Si(OH)3 SiO.OH

–-* | —^ i

SiCl3 Si(OH)3 SiO.OH

Slutprodukten blir alltså en med oxalsyra analog silicioxalsyra. Si3CJ8
öfvergick till en förening med sammansättning motsvarande mesoxalsyrans:

SiCl8 Si(OH)3 SiO.OH CO.OH

l ’ l l !

SiCl2 —-> Si(OH)2 —-> Si(OH)2 C(OH)2

SiCl3 Si(OH)3 SiO.OH CO.OH

Mesoxalsyra eller
dioximalonsyra.

Silicioxal- och mesoxalsyrorna äro liksom alla förutnämnda
silikon-syror i vatten olösliga/ med baser ej saltbildande produkter, således
väsentligen afvikande från motsvarande organiska syror, men i dessa fall
blir olikheten ännu större genom deras natur af mycket lätt sönderdelade,
i torrt tillstånd till och med redan vid beröring exploderande substanser.
Ehuru termokemiska mätningar ännu ej föreligga, kan man dock med
ganska stor säkerhet antaga, att den direkta bindningen Si—Si är
af starkt endotermisk karaktär till skillnad från den »tröga»
kolbindningen C—C.

Det återstår att omnämna ett par mera enstaka fall af analoga
Silicium- och kolföreningar. Blix och Wirbélauer2) hafva framställt
silici-thioftarbamid eller siliciumsvafvelurinämne SSi(NH2)2, ett amorft i likvid
H3N lösligt, hvitt pulver, hvilket i likhet med svafvelurinämne äger svagt
basiska egenskaper, ger salter t. ex. med halogenvätesyror. Samma
forskare hafva beskrifvit en redan tidigare af Gattermann omnämnd
siliciumimid Si(NH)2, som skulle kunna anses vara analog med den
mot formeln C(NH)2 svarande tautomera modifikationen af cyanamiden
H2N.CN. Siliciumföreningen är till skillnad från den obeständiga
karbo-diimiden synnerligen stabil vid upphettning, så att den, utan att
sönderfalla, uthärdar temperaturer, så pass höga, som då glas börjar mjukna.
Den likhet med kiseldioxiden, som föreningen i detta afseende visar, är
intressant, då den härigenom blir ett ganska belysande exempel på den
två värda imidgruppens analogi med syret. Helt nyligen har en mot cy
an-väte svarande siliciumförening HSiN3) blifvit framställd enligt reaktionen:

SiHCl3 + 4NH3 == HSiN + 3H4NC1,
’) B. 27, 1946; 32, HM. — 2) B. 36, 43.19. - 8).B. 38, 2235.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1905/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free