Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med anledning af detta meddelande framhöll apotekaren Kaijser,
att påvisandet af radium i hälsovatten innebure ett skäl för den gamla
åsikten, att det från hälsokällor nyss tappade vattnet verkade kraftigare
än sådant, som varit buteljeradt under längre tid eller blifvit framställdt
med konst, hvartill föredraganden genmälte, att denna åsikt för
närvarande dryftades inom läkarekretsar.
1905 års Nobel-pristagare i kemi.
Af O. Widman.
Vetenskapsakademien har i år utdelat det kemiska Nobel-priset åt
professorn i kemi vid Münchens universitet, Geheimrath Adolf von
Baeyer »för den förtjänst, han inlagt om den organiska kemiens och den
kemiska industriens utveckling genom sina arbeten rörande organiska
färgämnen och hydroaromatiska föreningar».
Med anledning häraf har man anmodat mig att i denna tidskrift
lämna en kortfattad öfversikt af v. Baeyer’s lif och verksamhet.
Johann Friedrich Wilhelm Adolf Baeyer föddes d. 31 okt. 1835 i
Berlin inom en både i naturvetenskapligt och litterärt hänseende
framstående släkt. Hans fader, som var kapten i generalstaben och
sedermera avancerade till generallöjtnant, är bekant såsom grundaren af den
europeiska gradmätningen. Hans morfader, kriminaldirektören Hitzig,
i hvars hus familjen bodde, var medelpunkten för det litterära lifvet i
det dåvarande Berlin.
Efter att hafva genomgått Friedrich-Wilhelmsgymnasiet blef Baeyer
student 1853 och idkade förnämligast fysiska och matematiska studier
vid Berlins universitet 1853—1855. Redan såsom barn hade han visat
en brinnande lust för kemiska studier och experiment. Vid 12 års ålder
upptäckte han till och med ett nytt dubbelsalt af koppar. Denna
kärlek vaknade åter till lif, och han begaf sig därför år 1856 till Bunsen’s
laboratorium i Heidelberg. Redan efter en sommarsemester ansågs han
mogen att öfvertaga ett vetenskapligt arbete öfver klormetyl, som han
äfven med stor själfständighet utförde. Härom handlar hans första
publikation, som bär årtalet 1857. Vid framställning af klormetyl hade
han betjänat sig af den af Bunsen upptäckta kakodylsyran. Denna
gjorde han sedermera till föremål för en ingående undersökning, hvilken
dock icke utfördes på Bunsen’s laboratorium utan på ett
privatlaboratorium, som Kekulé (privatdocent vid universitet) just då inrättade i
Heidelberg. Baeyer blef Kekulé’s förste lärjunge och utan tvifvel äfven
hans störste. Denna tid var en jäsningsperiod för kemien. I Frankrike
och England hade män, sådana som Gerhard, Laurent, Dumas,
Frankland, Williamson framlagt sina nya idéer, som stodo i skarp strid med
det gällande uppfattningssättet hos den efter-Berzelianska skolan i
Tyskland. Kekulé omsatte dessa idéer på tysk botten och bragte dessutom
klarhet och reda i dem genom sin, visserligen så att säga i luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1905/0189.html
