Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
under rulläoden. Utom Kimberley-grufvorna finnas sådana också i
Oranjestaten vid Jagersfontein och Koffyfontein samt i Transvaal en i
närheten af Pretoria, New Premiers-grufvan.
Kimberley. Marken rundt KimberJey är betäckt med en röd,
järnhaltig, vidhäftande sandig lera, svår att färdas uti. Under den röda leran
är en basalt, mycket vittrad och järnhaltig, från 20 till 90 fot tjock och
ännu djupare från 200 till 250 fot en svart skiffer, innehållande kol och
pyriter; därpå en bädd af konglomerat, omkring 10 fot tjock, och
därunder ännu ett konglomerat, omkring 400 fot tjockt, af hård, kompakt
sten af brun färg, kallad melafyr eller olivin-diabas. Under melafyren
åter är en omkring 400 fot tjock kvartsit. Lagren äro nästan
horisontella med en obetydlig lutning åt norr. På sina ställen äro de
dislo-cerade och genombrutna af trapp. Vatten finnes ej på närmare håll än
Waalfloden, som ligger omkring 14 eng. mil därifrån och som nu förser
staden med utmärkt vatten i öfverflöd.
De fem diamantgrufvorna ligga alla inom en cirkel af S1/2 eng. mils
diameter. Grufvorna bilda oregelbundet formade runda eller ovala hål
(pipes), som sträcka sig vertikalt nedåt till okända djup, med ungefar
samma diameter alltigenom. De anses vara af vulkaniskt ursprung,
fyllda ända nerifrån med en heterogen blandning af brottstycken af såväl
omgifvande som äldre bergarter, såsom granit, uppblandade och
hop-kittade med en blåfärgad hård lera, hvari diamanterna sitta inbäddade.
Innan dessa grufvor upptäcktes, fanns ingenting i markens utseende^,
som antydde de dyrbara skatterna under ytan, ty sedan de vulkaniska
gångarne blifvit fyllda med diamantförande bergarter har ytan genom
denudering blifvit planerad, och de öfre delarne af kratrarna och andra
tecken till vulkanisk verksamhet utplånade, medan den öfverallt
förekommande röda sanden fullständigt öfvertäckt marken.
Massor af diamanter vänta måhända ännu på de lyckliga upptäckarne,
men, då markens beskaffenhet ej erbjuder några kännetecken och hålet
är doldt under ett lager af 10 a 20 fot färska aflagringar, är utsikten
att finna något blott en spekulationssak. Hittills har slumpen varit den
förnämsta faktorn vid upptäckten af diamantgrufvor.
Huru de stora hålen ursprungligen bildats, är svårt att säga.
Säkerligen hafva de icke genomsprängts på det vid vulkaniska eruptioner
vanliga sättet, emedan de omgifvande och inneslutande vallarne ej visa
tecken till eldverkan och ej äro krossade eller åtskilda, ens när de nått
den blå leran. Det är alldeles säkert, att dessa hål blefvo fyllda
underifrån, sedan de väl bildats, och att diamanterna, som bildades vid någon
föregående period, blifvit uppkastade och omblandade med en vulkanisk
mörja och alla slags skärfvor lösryckta från de bergarter, genom hvilka
eruptionen skedde, till en riktig geologisk »plumpudding». Den breccia,
som, enligt hvad vi sett, fyller grufvorna och vanligen kallas den »blå
jorden», är en blandning af brottstycken af skiffer och af åtskilliga
eruptiva bergarter, rullstenar och kristaller af många slags mineral. I
verkligbeten torde en mera heterogen blandning knappt finnas på något
annat ställe på jorden. Kimberley-grufvorna äro öfverst till 70 a 80
fot fyllda med en gul breccia och därunder med den blå. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
