- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Adertonde årgången. 1906 /
19

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

För att först och främst upphäfva dessa felkällor hade föredraganden
inneslutit lösningarne i cylindriska behållare, sammansatta af en
ringformig glasskifva och två planparalella kvartsplattor. Ljuset, som vid
försöken användes, utgjordes dels af vanligt solljus, dels af elektriskt
bågljus, samladt i en Finsen9q koncentrationsapparat med kvartslinser
och anbragt under en vinkel af 4*5°.

Försök gjordes först med chymosin, som är lätt tillgängligt i
koncentrerad och hållbar form, och som dessutom erbjuder den fördelen, att
den relativa enzymmängden lätt kan fastställas genom dess
koagulationsförmåga på mjölk, d. v. s. i detta fall den tid, som åtgick för att
koagulera 10 cm.3 mjölk vid 35°—37°, då 0.1 cm.3 enzymlösning tillsattes.
Ljuset inverkar destruerande på chymosinet, och destrueringen är beroende
dels af intensiteten, dels af tiden för belysningen och dels äfven af
lösningens koncentration.

Hvad ljusstyrkan beträffar, så utöfvar solljus eller diffust bågljus
blott ringa inflytande. Angående tiden åter tilltar koagulationstiden, ju
längre profvet varit belyst.

Att fastställa rent kvantitativa förhållanden vid ljus verkningarne har
emellertid hittills ej låtit sig göra på grund af svårigheten att erhålla
ett verksamt ljus af bestämd sammansättning.

Slutligen hade föredraganden funnit, att ljusets destruerande
inflytande tilltar med utspädningen.

Vidare framgick ur försöken, att äfven här råder samma förhållande,
som förut varit kändt från öfriga områden af ljusbiologien, nämligen att
ljusverkningarne ej upphöra samtidigt med belysningen utan fortsätta
äfven en tid sedan denna afbrutits.

Utom chymosin hade föredraganden äfven undersökt chymosinogen
och antichymosin. Chymosinogenet, som är chymosinets pro-enzym eller
med andra ord en overksam form af chymosin, visade ungefär samma
förhållande gent emot ljus som chymosin.

Hvad åter beträffar antichymosin, hvilket finnes i blodserum och
har den egenskapen att upphäfva chymosinets verkningar, så blefvo
resultaten här så varierande, att föredraganden däraf ej kunnat draga några
slutsatser.

Att det vid dessa undersökningar rört sig uteslutande om ljus
verkningar och ej om eventuella värmeverkningar, har föredraganden vidare
påvisat medelst ett särskildt för detta ändamål konstrueradt
termoelektriskt element.

Med anledning af föredraget yttrade sig döe. Benedicks och
föredraganden.

Lektor A. Vesterberg refererade en uppsats af professor Dittrich i
Heidelberg, innehållande en metod att medelst uppslammade filterfibrer
göra aluminium- och ferrihydratfällningar lätt uttvättade och lättlösliga
i syror.

Prof. Widman demonstrerade en af Wachsmutli konstruerad apparat
för att på akustisk väg bestämma gastätheten hos vissa ämnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1906/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free