Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
grundämnen, hvilken undersökning sedan blifvit upprepad af tyskarne
Meyer och Gumperz. Baskerville använde Berzelii metod för
framställning af toriumtetraklorider genom att leda klorgas öfver en glödande
blandning af kol och torjord samt erhöll därvid 1) dels en flyktig
tetra-klorid, 2) dels en hvit rök, som absorberades i alkohol och 3) dels en ej
flyktig rest. Dessa tre produkter renades och Öfverfördes till oxid.
Elementet i första fraktionen benämndes torium;
» andra » » berzelium;
» tredje » » carolinium.
Atom vikterna samt oxidernas spec. vikter befunnos vara:
för berzelium atomv. = 212 sp. v. (oxiden) = 8.5;
» torium » = 221 » » = 9.2;
» carolinium » =256 » » =11.3;
» ursprungl. material » =232.5 » » =10.5.
Dessutom ha enligt Baskerville oxiderna olika färg, och deras
lösningar i syror förhålla sig olika till organiska baser; däremot har Crookes
i deras gnistspektra ej kunnat påvisa någon vidare skillnad.
På Baskerville^ uppmaning har denna fråga vidare upptagits af
Meyer och Gumperz, hvilka först och främst kritisera den af B. vid
atomviktsbestämningarne använda metoden att öfverföra oxiden i sulfat;
därvid har nämligen alltid visat sig svårt att fixera den punkt, vid
hvilken neutrala sulfat erhållas. M. och G. använde i stället den
metod, som föreslagits af Krüss och Nilsson, nämligen att öfverföra
sulfaten till oxid, och kommo därvid till samma resultat som dessa. Mr
och G. ha vidare med en viss modifikation eftergjort B:s
toriumklorid-destillation och kommit till trenne olikartade produkter i
öfverensstämmelse med B.; men vid alla atomviktsbestämningarne erhöllos samma
värde för alla de tre fraktionerna, ett värde, som äfven gällde för
utgångsmaterialet. Den något olika försöksmetoden har ej kunnat inverka på
resultatet. D:r Eberhard i Potsdam, som undersökt de olika fraktionernas
emissionsspektra har ej heller kunnat finna någon skillnad, något som
gifvet borde finnas, om de tre fraktionerna innehölle distinkta element,
äfven om de ej förelåge i rent tillstånd.
På grund af Scheerer’s iakttagelse, att ytterjord vid glödgning i luft
antager gul färg, föranleddes Mosander 1843 till undersökningar öfver
denna och kom då till den slutsatsen, att ytterjorden måste vara en
blandning af trenne jordarter, nämligen ytterjord, erbinjord och terbinjord.
Vid fortsatta undersökningar af Berlin, Bahr, Bunsen, Cleve och
Höglund synes terbinjord en ha undgått uppmärksamheten, antagligen beroende
därpå, att dess svårlösliga kaliumdubbelsulfat utfallit jämte didym.
Terbinjorden har sedermera varit föremål för undersökningar af
Marignac, Delafontaine, Lecoq de Bois-Baudran, Crookes samt Krüss
och Hoffman, men ingen af dessa har kunnat erhålla någon produkt
med konstant atom vikt. Tysken Marc, som på senare tid upptagit dessa
undersökningar, sammanfattar sina resultat i följande fyra punkter: 1)
terbiumoxiden har en intensift brun färg; 2) de hittills för terbinjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
