Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
första synliga assimilationsprodukt, stärkelsen. Hypotesen är enkel, men
förutsätter dock tillvaron af två just vid denna naturprocess icke säkert
påvisade mellanprodukter, nämligen formaldehyd och socker. Som bekant
är det första fattbara resultatet af assimilationen i t. ex. ett grönt blad,
att små stärkelsekorn afsättas i de gröna klorofyllkornens inre.
Stärkelsekornen bortlösas sedan undan för undan och ersättas af nya, i mån af
gynnsamma assimilationsbetingelser. Det är ju icke osannolikt, att
formaldehyd och socker uppträda i klorofyllkornen, innan det kommer till
synlig stärkelsebildning, men af lätt insedda skäl är det förenadt med
stora och ännu icke öfvervunna tekniska svårigheter att påvisa dessa
ämnen därstädes. Baeyers hypotes har väckt så stor anklang, i
synnerhet bland botanisterna, att man trott sig endast behöfva öfvervinna dessa
svårigheter för att finna satsen bekräftad. Ansträngningarna ha då riktats
åt två håll. Dels har man sökt påvisa formaldehyd i Y’a^ter, dels har
man velat reducera kolsyra under ljusets inverkan utanför växtcellen
och dess plasma. Reinlce,1) Pollacci2) och andra ha trott sig kunna
fastställa förekomsten af formaldehyd i saften från gröna växtdelar dels medels
allmänna aldehydreaktioner, särskildt fällning med anilinvatten, dels
medels speciella färgningsmetoder. Dessvärre kan enligt några af mig
anställda kontrollförsök8) ingen beviskraft tillmätas de nämnda reaktionerna,
tydligen emedan pressaften kan innehålla en mängd aldehydartade ämnen.
På försöken att artificiellt reducera kolsyra måste jag ingå något
närmare. För några år sedan meddelade A. Bach i några
uppseendeväckande artiklar, att han utan medverkan af klorofyll lyckats reducera
kolsyra i en lösning af uransalter under ljusets inverkan. Den
ompröf-ning af Bach’s försök, hvarmed jag började mitt arbete öfver
assimilationen, visade emellertid, att Bachos resultat ej på något sätt stodo i
sammanhang med kolsyran såsom sådan eller dess reduktion.1) Den
sistnämnda måste således fortfarande betecknas såsom okänd utanför den
lefvande växtcellen.
Enligt hvad erfarenheten ger vid handen har klorofyllet en särdeles
viktig uppgift att fylla vid kolsyreassimilationen. Sannolikast består
denna uppgift i möjliggörandet eller påskyndandet just af kolsyrans
reduktion. Assimilationens första del vore då en fotokemis k reaktion, som
äger rum under upptagande af solens strålande energi. Klorofyllens roli
vore härvid att såsom grönt färgämne förmedla denna energis absorption
i växtcellen. Från denna synpunkt kan ljuset antagas förändra en eller
flera jämvikter, som ifrågakomma vid kolsyrans assimilation. Genom
ändring af jämviktskonstanten levereras kemiskt arbete på bekostnad af
strålande energi. Man kan då tänka på en ändring af jämviktskonstanten
K = ~^iVF"7\vk_\~- Närmast kommer emellertid en ändring af konstanten
(LH20)(02)
K = –^r\’~\ ’ hvilket i ord uttryckt vill säga, att ljusenergien skulle
(C02)
spjälka kolsyran i koloxid och syre.
*) Ber. d. deutsch, ch. Ges. 14, 2144. — 2) Chem. Centralbl. 1899, s. 882.
s) Ber. d. deutsch, ch. Ges. 37, 3411, se äfven Curtius, Bot. 15, 201.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
