Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
mer närmar sig linien Y-axeln. Då nu nyss nämnda kurva närmar
sig X-axeln i samma mån som saekarattillsatsen i profven ökats, så
angifves ju däraf äfven, att det i råsaften bildade sackaratet samtidigt
blifvit kalkrikare, d. v. s. af sämre kvalitet. Men kurvan beskrifver äfven
en båge, hvilkens afstånd till X-axeln äro proportionella emot det bildade
sackaratets mängd, och denna båge har ett maximum, som infaller
mellan försöken n:is 3 och 4. Vid dessa försök har alltså sackaratet
bildats i största mängd. Men vid dessa försök var kalkhalten i
blandningen 2 å 3 % på betvikten, hvilket just är den kalkhalt man i
råsocker-fabrikerna vanligen använder. Sammanfatta vi nu hvad kurvorna i
figurerna 1 och 2 lärt, kunna vi därför uttrycka det på följande sätt:
Om man till råsaft af omkring 80° C. sätter tekniskt sackar at i fast
form i sådan mängd, att kalkhalten på betvikten räknadt blifver
2 a 3 %’, så uppkommer i råsaften — oberoende af det tillsatta
sackaratets kalkhalt — den största mängd sackarat, som vid ifrågavarande
förhållanden kan bildas.
Nu förekommer det i råsockerfabrikerna ytterst sällan, att man
tillsätter tekniskt sackarat i fast form till råsaft, men däremot har det
ofta händt, att man hastigt uppslammat sackaratet i kallt vatten,
hvarvid den osläckta kalken ej i nämnvärd mån blifvit släckt, och sedan
pumpat blandningen in i råsaften. Att vid ett sådant förfaringssätt
samma förhållanden inträfiat som vid begagnande af fast sackarat är tydligt,
emedan både kalk och sackarat äro så godt som olösliga i kallt vatten.
Sedan vi nu af dessa försök fått lära, att det tekniska sackaratet
kan i råsaften alstra betänkliga mängder trisackarat, återstår att utforska,
hvilken roli de olika hufvudbeståndsdelarne: kemiskt sackarat och osläckt
kalk i pulverform hvar för sig härvid spela. För detta ändamål har
jag studerat hvar och en särskildt och börjat med den senare. Därvid
har jag ansett det vara för praktiken tillräckligt att bestämma den
osläckta kalkens förhållande endast vid den totala kalkmängd i råsaften,
där det mesta sackaratet bildades, d. v. s. vid sackaratkurvans maximum
i fig. 2, och detta så mycket hellre, som maximum inträffade vid den
i sockerfabrikerna vanliga kalktillsatsen. Jag har utfört fem försök, som
återgifvas i tabell III.
Tab. III.
I Bland- | Saftens I_____ Osaturerad siam |
| Försök I ningens | alkali- Socker | GaO |
! I kalkhalt! tet ––- –,–––––––––––– |
1 | i total I fritt ! bundet total |
| N:r | % | % I % I % | % | % |
1 2.57 j l.öß 16.6 | 3.8 j 12.8 15.3 !
2 2.75 ! 1.39 15.8 \ 2.9 ! 12.9 \ 19.0 |
3 2.30 I 1.36 17.4 | 4.8 ! 12.6 i 13.5 I
4 2.33 ! 0.85 15.4 j 5.o ; 10.4 ! 18.1 i
i 5 2.38 i 1.30 I 16.4 ! 5.5 i 10.9 ! 14.9 j
medeltal 11.9 16.2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
