Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Före ’Ehler ha åtskilliga författare för att kringgå olägenheterna och
i vissa fall osäkerheten, som vidlåder fällandet med H2S såsom
gruppreagens, föreslagit andra fällningsmedel, t. ex. ammoniumdithiokarbonat
NH2CSSNH4; thioättiksyra CH3COSH m. fi. Som intet af dessa reagens
synes Ehler tillfredsställande, har han utarbetat en ny analysmetod med
ammoniak såsom gruppreagens.
Därvid stöter han emellertid på svårigheter, då det gäller den
nuvarande andra gruppen bland baserna As, Sb, Sn. Före användandet af
hufvudreagenset måste E. bortskaffa dessa och afskiljer då genom
upprepade afdunstningar med salpetersyra Sb och Sn i form af syrehydrat.
Vid denna process ha emellertid all fosfor och all arsenik uppoxiderats
till syror, hvilka måste bortskaffas ur lösningen före införandet af H8N.
H3P04 tar E. bort med tillhjälp af finkornigt tenn; arseniksyran
antingen bortdestilleras såsom AsCl3 genom inverkan af metylalkohol + HCl,
eller reduceras till arseniksyrlighet med tillhjälp af hydrazin + HJ.
Sedan han afskillt Ag i form af AgCl kommer E. till användandet af
gruppreagenset: ammoniak i öfverskott, vid närvaro af
ammonium-och hydroxylaminsalter. Dessa senare äro nödvändiga, dels för att
allt Fe, äfven två värdigt, skall utfällas såsom Fe(OH)3, dels för att hindra att
ur den ammoniakaliska lösningen genom luftoxidation utfälles MnO(OH).
Medelst det omnämnda hufvudreagenset får E. analysmaterialet
uppdeladt i
l:o) en fällning (Fx) som håller hydrat af Fem, Bi, Al, Cr, Pb samt
metalliskt Hg;
2:o) en lösning (Lt), i hvilken förekommer utom ammoniakaliska
föreningar af Cu1, Mn, Zn, Cd, Ni och Co äfven klorider af de
nuvarande 4:e och 5:e grupperna.
Ur fällningen Ft afskiljes successivt Hg såsom ammoniakaliskt nitrat;
Bi såsom BiOCl; Pb såsom PbS04, hvarefter en sulfatlösning af Fe, Al,
Cr kokas med NaOH + K2(C03)2, kaliumperkarbonat. Fe(OH)3 erhålles
såsom fällning, under det att i lösningen stanna NaA102 och Na2Cr04,
ur hvilken lösning genom kokning med H4NC1 man får Al(OH)3 utfäldt.
Ur den ammoniakaliska lösningen Lx utfälles i första hand Cu genom
tillsats af H4NSCN och HCl i form af CuSCN. Filtratet (L2) från denna
Cu-fällning försättes med H3N + H4NSH, hvarvid i lösningen stanna
nuvarande 4:e och 5:e grupperna (Ba, Sr, Ca, Mg, K och Na) hvilka
sedan behandlas enligt gängse metoder. Mn, Zn, Cd, Co och Ni får man
såsom en fälfning af sulfider. Denna löses i HN03 (eventuellt
kungsvatten), hvarpå genom tillsats af NaOH i öfverskott Zn afskiljes såsom
en lösning af Na2Zn02. Hydraten af Mn, Ni, Co, Cd öfverföras till
klorider och behandlas med H3N + H202, då Mn utfälles såsom MnO(OH)2.
Den ammoniakaliska lösningen af Ni, Co, Cd öfverföres genom behandling
med NaOH 4- KCN i komplexa cyanföreningar. När denna lösning sedan
försättes med H4NSH utfälles CdS, hvarpå slutligen i filtratet Ni afskiljes
från Co genom fällande med Br och NaOH.
Känd. V. Lindkvist refererade J. Meyer: »Zur Theorie der
Autoxidation» (Z. f. prakt. Ch. 1905, fa. 18).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
