Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
till sin mängd ungefär lika med förgasningsvärmet i kylaren, afledes
med kylvattnet. Den flytande ammoniaken går slutligen med
kylvattnets temperatur genom reglerventilen till kylaren åter.
Då alltså lika mycket värme afledes i kondensorn genom kylvattnet,
som köld alstras i kylaren, inses utan vidare, att, ju lägre temperatur
kylvattnet har, desto mera värme afledes, och desto mera köld alstras
följaktligen äfven.
Såsom nämndt utvecklas och afledes i kondensorn lika mycket värme,
som i kylaren erhölles köld, allt i kalorier räknadt. Det utvecklas
emellertid dessutom ytterligare åtskilligt värme i kondensorn, nämligen allt
det, som motsvarar komprimeringsarbetet. Den erhållna kölden kostar
naturligtvis i form af arbete ingenting. Det är en sak, som man får
så att säga på köpet. Det, som kostar kraft, är själfva
komprimeringsarbetet. Dettas storlek afhänger af tryckdifferensen i kylare och
kondensor. Denna bör därför hållas så låg som möjligt med samtidigt
bibehållande af en låg temperatur i kylaren. Detta regleras som bekant
genom den ventil, som finnes emellan kondensorn och kylaren. Stryper
man åt denna ventil, sjunker temperaturen i kylaren, och samtidigt
stiger trycket i kondensorn samt tvärtom. Regleringen måste som bekant
ske så, att ett visst öfvertryck finnes i kylaren, och det är tydligt, att,
ju högre temperatur kylvattnet har, desto högre tryck och alltså högre
temperatur masta hållas i kylaren just för att minska kompressionsarbetet.
Om K representerar antalet köldkalorier alstrade i kylaren, W antalet
värmekalorier alstrade i kondensorn och A är kompressionsarbetet uttryckt
i kalorier, är följaktligen K = W — A.
Det är nu utan vidare klart, att om man håller kompressionsarbetet
i kompressorn konstant, så, alldenstund detta beror väsentligen på
temperaturdifferens i kylare och kondensor, måste temperaturen i kylaren
genast sjunka, ifall kylvattnet blir kallare. Om temperaturen i kylaren
är — 20° och i kondensorn + 20°, så måste med samma
komprimeringsarbete temperaturen i kylaren blifva —30°, ifall kylvattnet är +10°; och
vidare ju lägre temperaturen hålles hos kylvätskan, d. v. s. i
kondensorn, ju lägre sjunker den i kylaren. En sådan gradvis sjunkning af
temperaturen i kylaren kunde t. ex. ske genom att använda innehållet
i kylaren såsom kylvätska i kondensorn, och det är lätt att förutse, att
temperaturen på så sätt skall sjunka undan för undan i kylaren, ända
tills den absoluta nollpunkten — 273° är nådd, ifall ej den i systemet
cirkulerande kroppen blir fast dessförinnan.
Det var just denna tankegång, Linde betjänade sig af, när han
kondenserade luften till flytande form. Naturligtvis fick då i systemet
cirkulera luft i stället för ammoniak. I princip blir därigenom ingenting
annat ändradt, än att apparaten blir ur kraftsynpunkt mera oekonomisk.
Tryckdifferensen i kylare och kondensor måste då nämligen vara vida
större, då den aflastning i tryck, som sker i kondensorn vid ammoniakens
öfvergång i flytande form vid användning af luft, först sker vid den låga
temperatur, vid hvilken luften öfvergår i flytande form, men med
tryckdifferensen växer ock komprimeringsarbetets storlek. Den procent af
värmeutvecklingen i kondensorn, som man i form af köld erhåller i
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
