Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
efter den återtager sina förra egenskaper. Dessa omvandlingar från den
ena modifikationen af amylocellulosa till den andra kunna upprepas huru
många gånger som helst, blott man aktar sig för alltför stark
öfverhettning, som kan föranleda en hydrolys, hvarvid dextrinartade kroppar bildas.
fi* Såsom redan framhållits har man anledning antaga, att
amylo-cellulosan förekommer såsom sådan i den vanliga stärkelsen, ehuru i en
särskild modifikation (måhända såsom fast lösning i amylopektin), som
gör den lättlöslig i varmt vatten. Ett liknande förhållande äger rum
med inulin, om hvilket man numera vet, att det i fritt tillstånd är
olösligt, medan det i dahlia och jordärtskockor förekommer i löst tillstånd.
Något, som också tyder på en stor halt af amylocellulosa i
stärkelseklister, är att vid centrifugering af sådant, framställdt vid 80°, den efter
försockring erhållna maltosen utgjorde 91 % af stärkelsen.
Med tiden inträder i stärkelseklistret ett nytt jämviktsläge, så att
amylocellulosan åter öfvergår i sin olösliga, ursprungliga form, hvarför
man säger, att den »återbildas». Emedan den klisterartade beskaffenheten
är föga gynnsam för tillståndsförändringar, går amylocellulosans
afskiljande härvid långsamt för sig; i lösningar af artificiell stärkelse
(amylocellulosa) går det däremot hastigt, emedan dessa lösningar äro tunna
och tillräckligt rörliga.
Alldenstund stärkelsens återbildning således går hastigare när den
är ren, kan man lätt nog förklara hvarför det härvid är af betydelse,
att den först bringas i flytande form, såsom Fernbach och Wolff
iakttagit, likasom den flockbildning, hvarom samma forskare tala, låter
förklara sig därmed, att värmet eller den lösande substansen delvis förstört
det gelatinösa amylopektin et, som hindrade reaktionen. När amylopektin
blifvit fullständigt förstördt, äger ingen verklig koagulering rum, men snart
bildas en bottensats af pulverformig stärkelse eller ren amylocellulosa.
Denna förklaring förutsätter, att amylocellulosan förekommer i två
isomera former, en löslig och en olöslig, hvilket också experimentellt
kan visas, i det att en lösning af artificiell stärkelse förblir klar i flera
dagar, om den hålles vid 80°, medan samma stärkelse ej mera löses
vid samma temperatur, sedan den väl åtskilts ur vätskan; i första fallet
är vätskan fullständigt försockringsbar, i andra blott till en del.
Beträffande denna tillståndsförändrings inre natur skulle man kunna
tänka på en slags blandningskristallisation i likhet med inulins, eller
på dissociationen hos ett obeständigt hydrat, eller på polymerisering af
den ursprungliga molekylen på samma sätt som hos andra kolhydrater,
t. ex. dioxiaceton.
Den omständigheten, att processen ej kan omvändas, tyder antingen
på en utpräglad benägenhet hos den lösta materien att förblifva i
lösning eller på omvandlingens ovanliga långsamhet; det är i verkligheten
mycket svårt att välja mellan dessa möjligheter. Men det ändrar dock
intet i det af förff. redan från början gjorda antagandet, att
amylocellulosan kan uppträda i flera former. Med detta namn kan man beteckna
talrika kroppar, som vid olika temperaturer, allt efter sitt
kondensationstillstånd, fullständigt lösas i vatten, färgas med jod, och genom diastas
fullständigt öfverföras i maltos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
