- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Adertonde årgången. 1906 /
105

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

Då motståndet hos en cylinder af 1 centimeters höjd och 1
kvadratcentimeters genomskärningsyta är lika med motståndet hos. en tärning,
hvars kant har en längd af 1 centimeter (en »centimetertärning»), under
förutsättning att den elektriska strömmen inträder och utträder på tvenne
motsatta sidor af tärningen, så tages i det följande för bekvämlighetens
skull alltid en centimetertärning i betraktande.

Egentliga ledningsförmågan betecknas med grekiska bokstafven x.
Om vi beteckna motståndet hos en centimetertärning (egentliga eller
specifika motståndet) med w0, så erhålla vi alltså enligt definitionen
följande relation:

*=—.... (1).

w0

2. Ekvivalenta ledningsförmågan hos en lösning af ett salt (syra,
bas) är lika med den egentliga ledningsförmågan dividerad med antalet
per kubikcentimeter lösta gram ekvivalenter af saltet (syran, basen).

Ekvivalenta ledningsförmågan betecknas med grekiska bokstafven A
och antalet per kubikcentimeter lösta gramekvivalenter med grekiska
bokstafven rj. Vi hafva alltså enligt definitionen:

Hr-.. (2).

3. Den elektricitetsmängd, som erfordras för att vid en elektrod
afskilja en gramekvivalent af en jon och som enligt Faraday är
densamma för alla joner samt uppgår till 96540 coulombs, betecknas, till
minne af Faraday, med bokstafven F.

4. Enligt den af Arrhenius utvecklade teorien för den
elektrolytiska dissociationen komma, om en sammansatt kropp löses i ett
lösningsmedel, den lösta kroppens molekyler att i större eller mindre grad
spaltas i två eller flera delar, af hvilka vissa äro laddade med en bestämd
mängd positiv elektricitet (kationer), andra med en bestämd mängd
negativ elektricitet (anioner), hvarvid mängderna positiv och negativ
elektricitet, som sålunda förefinnas i lösningen, äro sinsemellan lika.
Dissociationsgraden är ett tal, som angifver huru stor bråkdel af de upplösta
molekylerna, som sålunda blifvit spaltad i joner. Den betecknas med
grekiska bokstafven y.1)

Beräkning* af dissociationsgraden.

Hjälpsats 1. Egentliga ledningsförmågan hos en lösning af en viss
elektrolyt är proportionell mot antalet joner, som finnas per kubikcentimeter.

Bevis. Vi betrakta en centimetertärning (fig. 1), där en elektrisk
ström in- och utträder vid tvenne elektroder, som täcka tvenne motsatta
sidor. Om e betecknar spänningsfallet, uttryckt i voit, inom elektrolyten

*) Som beteckning för dissociationsgraden har hittills, enligt Arrhenius’
föredöme, allmänt användts bokstafven a. Vid kongressen i Berlin 1903 ändrades
denna beteckning, hvarvid som skäl angafs, att man önskade undvika förväxling
med gasernas utvidgningskoefficient, för hvars betecknande bokstafven a tämligen
allmänt tagits i anspråk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1906/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free