- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Adertonde årgången. 1906 /
117

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

koncentrationer, hvilken är lätt uppgjord.1) Någon osäkerhet beträffande
riktigheten af det vid beräkningen antagna värdet på y kommer
naturligen att kvarstå, för de fall då beräkningen gäller en elektrolyt, hvilken
icke är upptagen i tabellen öfver y. Men förfarandet har den
obestridliga fördelen att man vet, hvar osäkerheten ligger och ofta äfven kan
ange inom hvilka gränser ett eventuellt fel rör sig. Kohlrausch och
Eolborn uppställa i sitt med rätta högt värderade, ofvan citerade arbete
(sid. 103) för praktiska räkningar formeln A = lK + lA, där lK och lÅ hafva
den betydelse, som ofvan angifvits. I tab. 8 af samma arbete uppföras
lK och lÅ för olika joner och olika koncentrationer, men denna anordning
för i vissa fall till alldeles oriktiga resultat, som för en okritisk räknare
kunna blifva ödesdigra. Så skulle t. ex. enligt denna tabell för
0.1-normal ättiksyra A vara =296 + 26.4 = 332.4 eller x=0.03324, under
det att de riktiga värdena äro A = 4.6 och x~0.000 4 6! Orsaken till
dylika afvikelser är tydligen helt enkelt den, att svaga syror och baser
liksom salter af flervärdiga syror och baser hafva andra (lägre) värden
på dissociationsgraden än salter af envärdiga syror med envärdiga baser
i samma koncentration. Därför torde det alltid blifva i viss mån farligt
att använda tabeller, hvarest lK = yu och lk — yv äro uppförda.

Jonernas absoluta yandringshastigheter.

Enligt formel (9) erhålla vi dessa på enklaste sätt, i det denna
formel äfven kan skrifvas sålunda:

Så har man t. ex. för Köl funnit ^^ = 131 och w=0.497 {Jahu).

Således är:

^ = ^.^00 = 0.497.131 = 65.1

1. TI 65’1 A /

och ?7Ka=96540 = 0.00067 cm/sec.

Detta är alltså kaliumjonens hastighet vid ett spänningsfall af 1 voit
per cm. (Ett mycket vackert försök att direkt demonstrera och uppmäta
den absoluta hastigheten hos en färgad jon, t. ex. permanganatjonens,
har beskrifvits af Nernst, Zeitschr. f. Elektroch. 3, 308 (1897)).

Vid affattandet af ofvanstående har jag naturligtvis tagit hänsyn till
de talrika, värdefulla läroböcker och andra framställningar af
ifrågavarande ämne, hvilka redan föreligga, t. ex. de som gifvits af Abegg,2)
Arrhenius, Foerster, Haber, Jahn, Leblanc, Lob, LüpJce, Nernst, Eoloff
och Terkitz. Ofta användas betraktelser, som i princip äro lika med
ofvanstående, men det synes mig dock som om den här begagnade
framställningen vore åskådligare och på samma gång strängare, hvarför jag
hoppas den kan hafva något pedagogiskt värde.

*) En mindre sådan tab. finnes t. ex i Arrhenius’ Lärobok i teoretisk
elektrokemi, sid. 132.

2) Åhréns, Samml. ehem. u. ehem. techn. Vorträge, 8, 147 (1903).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:32:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1906/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free