Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
cyanamidens behandling med öfverhettad vattenånga afger den sin
kväfve-halt i form af ammoniak, och utbytet utgör äfven i fabriksdrift 96 a
97 % af det teoretiska.
Den så erhållna ammoniaken kan lätt oxideras till salpetersyra
medelst syre, som numera erhålles vid fraktionerad destillation af flytande
luft, och det synes enligt Franki och Carons försök som om
salpetersyran på detta sätt kan erhållas så billigt, att metoden fullt kan täfla
med den Birkeland-JEy de’ska, hvarom mera här nedan.
Förutom ammoniak kunna en mängd intressanta ämnen framställas
med tillhjälp af kalciumcyanamid, nämligen cyanamid, urinämne,
dicyandiamid, salter af dicyandiamiden och guanidin.
Helt nyligen (se Z. f. a. Ch. 1906, 1145) har grundats ett nytt
bolag för tillverkning af kalciumcyanamid med säte i Budapest. Fabriken
skall anläggas i Almisia i Dalmatien, där 50,000 vattenhästkrafter skola
tagas i anspråk. Grundkapitalet angifves till 8 millioner österr. kronor.
4) Framställning af kväfvets oxider.
Själfva vetskapen om att luftens kväfve kan bringas till kemisk
förening med dess syre är tämligen gammal, i det att Cavendish redan
1781 fann, att vätgas, som förbrändes i luft, gaf salpetersyrehaltigt vatten.
1786 fann han sedan, att luftkväfvet vid tillgång på syre kan
fullständigt oxideras, om man låter elektrisk gnisturladdning äga rum i
blandningen. Denna senare Cavendishs upptäckt har på allra sista tiden ledt
till en teknisk metod att af luftens kväfve framställa salpetersyra genom
tillförande af elektricitet till en blandning af luft och syre. Men det
ser dock ut som om ett fruntimmer, en madame Lefebre i Paris varit
den första som tagit patent på manufacture of nitric acid 1859. Hon
använde en glasballong med 4 tuber, af hvilka 2 för elektroderna, mellan
hvilka den elektriska gnistan slog öfver, 1 för tillförsel af luft och 1 för
luftens inledning i ett med vatten fylldt absorptionskärl. Att dessa och
många andra dylika försök ej ledde till målet, berodde förnämligast på
saknaden af medel att erhålla tillräckliga elektricitetsmängder till rimligt pris.
Den förste, som visat, att man genom behandling af syrerik luft
med elektriska ljusbågar skulle kunna vinna ett ekonomiskt utbyte af
salpeter i förhållande till den använda elektriska energien, var lörd
Bayleigh. Efter hans försök 1897 har problemet i fråga blifvit mera
aktuellt. Den atmosfäriska luften innehåller praktiskt sedt outtömliga
mängder kväfve, man kan nämligen beräkna att kväfvet i det luftlager,
som täcker en kvadratkilometer af jordytan, motsvarar hela världens behof
af salpeter för 25 år. I fritt tillstånd är detta kväfve intet värdt, i
bunden form såsom salpeter skulle det efter nuvarande pris betinga ett värde
af 9 milliarder kronor.
På senare åren hafva åtskilliga forskare sökt finna tekniskt
användbara metoder för oxidation af luftens kväfve, nämligen: Mae Dougál
och Howes 1900, Kowálsky & Moszicki samt Bradley & Lovejoi 1902,
Muthmann och Höfer 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
