Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
vinkelräta axlar, x-, y- och z-axel, såsom man brukar i
rymdgeometrin, kan man tänka sig ett stort antal likstora (kubiska) tärningar
ställda intill hvarandra, så att de uppfylla hela rummet. Hvarje tärning
motsvarar på grund af sitt läge ett bestämdt x-, y- och z-värde, och
dessa värden kunna vara såväl positiva som negativa. Om man nu,
med tillhjälp af den först anförda formeln, uträknar det M-värde som
man får med det x-, y- och z-värde, som tillkommer hvarje tärning, och
tänker sig detta ordningstal M utmärkt på densamma, så får man se,
att ordningstalen 2, 4 ete. återkomma på vissa regelbundna mellanrum,
svarande mot elementen helium, beryllium ete, som erhållit dess
ordningstal. Men nu stå vi öga mot öga med den stora »upptäckten»:
det visar sig att vissa af våra tärningar få ordningstalet O / Vi titta
åter på vår ursprungliga lista: väte =1, helium =2, litium =3, något
element med ordningstalet O finnes ju icke bland de kända! Och
härmed är den stora upptäckten gjord: ordningstalet O, som sålunda
uppenbarar sig, måste tillhöra ett hittills okändt grundämne! I sin
lättförstådda upptäckarglädje glömmer förf. så godt som alldeles, att han i sina
tidigare försök (från 1897) själf tilldelade vätet ordningstalet O och
därigenom ansåg sig väl förklara vätets undantagsställning bland öfriga
element — 1897 års nummerordning vill förf. icke längre vidkännas.
Och hvad vida värre är, förf. glömmer alldeles att se efter, om icke
möjligen denna mystiska nolla kunde ha sitt lättförklarliga upphof i det
använda räknesättet, och kanske icke ha att göra med de kemiska
elementen, utan endast med de aritmetiska elementerna. Vi skola finna
att denna uraktlåtenhet varit ödesdiger. Förf. anser sig emellertid i och
med det sagda upptäckt ett nytt grundämne M=0. För att antaga att
mot M = 0 icke skulle svara ett särskildt grundämne, liksom mot alla
öfriga positiva M, måste man fordra, säger förf., de allra kraftigaste
grunder. Och då några sådana icke förebragts, måste förf. anta, att ett
nytt element verkligen upptäckts.
Nu finns det (vi lämna ordet åt förf. själf) »ett ämne, som hittills
icke uppfattats som grundämne, men som fullständigt förhåller sig som
ett grundämne och just besitter de egenskaper, som man skulle tillskrifva
ett grundämne med M —O». Detta ämnes minsta delar kallas elektroner.
Det skulle föra alldeles för långt att här söka närmare utveckla vår
uppfattning af elektronerna. Vare det nog sagdt, att man långt före
Rydbergs inlägg haft den uppfattningen, att elektronerna kunna sägas ingå
förening med grundämnenas atomer.
Några (ganska formella) analogier med grundämnena gör att prof.
Hydberg anser det »nyupptäckta grundämnets» atomer vara elektronerna,
dessa för en stor del af den moderna fysiken oumbärliga hypotetiska
kroppar, och grundämnet själf kallar han elektron, med tonvikt på lek.
Sedan nu förf. så att säga med detta skickliga slag af sin
rymd-geometriska lasso infångat elektronernas sprakande fåle och gifvit honom
spiltan n:r O med namnet Elektron bland de lugna och bekanta
elementernas rad, så möter det för honom ingen vidare svårighet att med den
så tämjda Elektron som dragare plöja djupa fåror i kemins, fysikens och
astrofysikens vidsträckta fält. Det skulle föra alldeles för långt att söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
